En saga med rocktempo
Lite läskigt och lite sorgligt ska det vara när mellanstadieelever går på teater. Men så måste publiken förstås få skratta också. Tanken är att alla de känslorna ska få plats i Teater Sörmlands Jaguarens natt.
I dag blev det lite för civiliserat. Jag vill ha högre ljud, instruerar regissören Rino Brezina efter den första provföreställningen för publik.
Titta på filmer som Sagan om Ringen och Harry Potter. Ljuden och effekterna jobbar mycket mer i dagens filmer än de gjorde förr. Jag vill få fram samma känsla. Ljudet och ljuset ska fungera som ännu en skådespelare.
Det är mellanstadieeleverna i Råby skola som bussats in till Nyköpings Teater för att se Jaguarens natt. Och det blev ett lyckat första publikmöte, tycker skådespelarna.
Det känns bra att få spela för publik. Rino skrattar alltid på samma ställen det var kul att höra fnissen på alla oväntade ställen, säger Hanna Rasmussen som spelar elvaåriga Ellinor i Jaguarens natt.
De reagerade direkt när
Elmer inte riktigt vågade fråga chans på Ellinor. De fattade poängen precis, infilkar Jesper Feldt som spelar Elmer.
Det är Elmer som är huvudpersonen i pjäsen. Elmer är inte så där väldigt tuff, men på natten drömmer han att han är en jaguar och vågar plötsligt massor.
Om det nu inte är så att han blir en jaguar på riktigt. Föreställningen ger inget säkert svar, men bjuder på en hel del spänning och dramatik.
Ellinor finns i Elmers liv både på dagen och natten. De går i samma klass och i Elmers dröm dyker hon upp som vildkatt.
Jaguarens natt handlar om rädslor. Både föräldrars rädsla för att något ska hända barnen och elvaåringarnas rädsla för att säga att man äls-kar någon. Grejen är att den rädda killen här får revansch, säger Rino Brezina som lånat temat och en del av pjäsen ur Ulf Starks bok Jaguaren.
Jag läste den som godnattsaga för mina döttrar och de tyckte väldigt mycket om den, samtidigt som de var lite rädda. Det är en berättelse med många bottnar.
Teater Sörmland har dubbelpremiär i helgen. Förutom Jaguarens natt kan Nyköpingspubliken också se Franklin och tandfén, en föreställning för förskola och lågstadiebarn som handlar om en försiktig liten sköldpadda. På måndag drar båda pjäserna ut på en skolturné som pågår fram i december.
För skådespelarna innebär turnélivet att de kommer till en ny skola varje dag. På morgnarna får de bygga upp scenografi och läktare. Sedan spelar de en eller två föreställningar innan allt ska rivas igen. Och nästa morgon väntar en ny skola.
Varje dag ser likadan ut, konstaterar Hanna. Åka. Bygga. Spela. Spela. Riva. Åka hem.
Men hon har inget emot de ganska slitiga arbetsvillkoren.
Jag tycker att det är häftigt att komma till en skola där eleverna känner varenda vrå. Så får vi tillgång till ett rum och förvandlar det helt och hållet så de inte känner igen sig överhuvudtaget. Den upplevelsen gör det faktiskt värt att bära en del.
Roger Mikander som spelar pappa, polis, hund och päls-tant i Jaguarens natt är mer tveksam.
Det är hemskt jobbigt att resa runt. Jag skulle gärna spela en vecka på samma skola, så man slapp allt byggande och rivande.
Sedan Teater Sörmland flyttade till Nyköping i början av 90-talet har tillvaron förändrats rejält. Inte nog med att de då hade bidrag som landstingets utvalda teatergrupp, pengar de nu förlorat.
Villkoren har även på andra sätt blivit sämre för landets fria teatergrupper.
När vi flyttade hit hade teatern tretton fast anställda som inte stämplat en dag i hela sitt liv. Nu är vi tre kvar. Resten anställs för projekt eller pjäser och tvingas gå på a-kassa dessemellan, berättar Rino.
Stommen i teaterns verksamhet är skolföreställningarna. Och Hanna Rasmussen, som gör sin 6:e skolföreställning med Teater Sörmland, gillar att det oftast är barn som sitter i publiken.
Jag tycker att det är skönare att spela för barn. De
är inte så väluppfostrade. En vuxenpublik är mycket svårare att läsa av. Barn låter direkt när de gillar eller inte gillar någonting. Det tycker jag om.
Så jobbar vi med nyheter