I går kväll blandade hon jazz med visa, blues med schlager och läste ett par kärleksdikter av Eva Kilpi och gjorde ett helt standup-nummer med bruten tantröst om hur det kan vara som kvinna och drömma om ett eldigt kärleksmöte samtidigt som barnen inte kan sköta tvättmaskinen.
En del sång och prat har hon dock haft med lite väl ofta på senare år i Nyköping. Och i början lät sångrösten ganska torr och kort, men vem kan tävla med minnet av Sinatra i ”You make me feel so young”, som kom allra först.
Nå, det tog sig rätt snart och vi fick höra en fin version av ”Felicia försvann” med hennes så karaktäristiska lilla dragning i frasen ”som kärlek när den såååras”. Likaså i sången om serveringsflickan Saskia, även den av Cornelis.
Så här långt hade vi också häpnat en massa över hennes fantastiska musiker: en växande elbasslinga från Johan Granström för hennes sång att vila i; en gurglande tvärflöjt som fick henne att improvisera tillbaka eller Hector Bingerts tenorsaxofon som brann iväg som en raket upp mot rymden; och Claes Crona förstås som kan nästan allt på ett piano.
Där fanns också Mats Norrefalk med sång och gitarrer så det riktigt lyfte om ”Me and Bobby McGee”, men han hade också med sig en liten soprangitarr för en vals från Venezuela.
Lyftet för showen kom ändå efter paus när Hector Bingert tog fram sin lilla bambuflöjt och gav alldeles nytt liv åt den gamla frihetssången ”Gracias a la Vida” och hakade på med sin egen jättesvängiga ”Resalsa”.
Den mannen måste vara ett geni.
En show som växte under kvällen
Lill Lindfors kan det där med sång och show. Svart byxdress före paus. Sedan ombytt till vitt efter paus. Sådant hör till när biljetterna kostar rätt många hundralappar. Ändå fyllde hon nästa hela salen i Culturum, och det i denna vecka när det ändå händer så himla mycket.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!