En sjöman på land
Isen har lagt sig över insjöar och kustband. De båtägare som fortfarande hyser kärlek till sin dyrgrip har lyft upp henne på land. I Trosa varvet, nere i hamnen, jobbar varvsarbetaren Michael Karlsson med att åter göra båtarna sjödugliga inför kommande säsong.
På vårarna strax innan båtsäsongen startar ser det annorlunda ut.
Många kommer plötsligt på: Just ja, jag måste få ordning på båten också. På våren ringer alla hit för att få hjälp. Ofta arbetar vi både tio och tolv timmar per dag, ibland ännu mer.
Sommarsemestern tas ut så sent som möjligt. En varvsarbetare får försöka njuta av den svenska vintern när han eller hon är ledig. Trosa varvet har den här fredagen två stora båtar uppställda i verkstadshallen. Michael Karlsson nickar mot den som han för tillfället arbetar med.
Ägaren till den där vill ha fullständig uppfräschning av båten. Han är öbo och har använt den att köra sopor i. Den var jäkligt skitig när vi fick in den.
Själv brottas han med ett drev i motorn. Att gräva i båtmotorer är inte en obekant syssla.
Jag har jobbat här sedan sent 80-tal. I början tyckte man att det var väldigt kul. Varje båt var unik och så vidare. Nu känns det mer som ett jobb, något som helt enkelt måste göras.
Michael Karlsson har fått en större dos upplevelser till sjöss än de flesta. Första jollen fick han i femårsåldern, pappa ägde ett varv i Nyköping.
Jag har båt i dag också men den är inte större än att jag precis får plats med familjen i den. Jag är inte båtfanatiker som många andra. Jag surfade rätt mycket under några år men jag tappade det också.
Han medger att båtar är starkt förknippade med frihet. Att ta en tur på sjön är avkoppling. Men som far till två grabbar, Rasmus 8 år och Robin som snart fyller 5, har hans egna intressen kommit på kant.
Nuförtiden blir det inte så mycket fritid för mig själv. Grabbarna sportar så där försöker jag vara med och stötta.
Även om jobbet är i Trosa, har familjen valt att bosätta sig i staden där Michael Karlsson växte upp.
Vi bor i Nyköping så jag pendlar till arbetet. Det är rätt skönt och man kommer ifrån på något vis. Här i Trosa känner jag mycket båtfolk. Tar jag en promenad får jag hälsa på i stort alla jag möter, säger han och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter