En söt doft av jul
Det är något särskilt med att tassa upp på morgonen i december. Adventsljusstaken sprider ett varmt sken från fönstret och från fruktskålen doftar det så där härligt juligt av mandarin. Eller satsumas. Eller kanske clementin?
Men är det egentligen någon skillnad mellan mandariner, clementiner och satsumas? Jo det finns faktiskt en rätt stor skillnad mellan mandarinen och de övriga två: Mandarinen finns inte längre. Åtminstone inte i Sverige. Mandarinen var den första småcitrusen som kom till Sverige, men numera ratas den.
Den importeras inte längre, för den är så kärnrik, berättar Birgitta Villner Gyllenram, informatör på Frukt- och gröntfrämjandet.
Det är nog en 2030 år sedan vi slutade med mandariner.
Oftast är det inte ens mandariner i mandariner på burk, berättar Birgitta Villner Gyllenram.
Om man tar en mandarin och skär den så får man ju hål efter kärnorna. Men klyftorna på burk har inga sådana hål, utan de är väldigt fina. Och de är väldigt små också.
Det kan vara satsumas i burken. Eller tangerin. Eller någon annan småcitrus. Det finns exempelvis malvasio, mandor, minneola, ortaline och clemenvilla. För att nämna några.
Citrusarterna självkorsas. Det uppstår nya arter och det är därför vi har sådan variation på sorterna, berättar Birgitta Villner Gyllenram.
Frukterna ska ligga i sina ursprungskartonger i affären så det går alltid att kolla vad det är du köper. I Sverige är det satsumas och clementiner som är de stora sorterna. Årets clementiner har just dykt upp i affärerna. De är ovanligt sena i år, på grund av att det har varit så dåligt väder i Spanien, berättar Birgitta Villner Gyllenram. Vanligtvis brukar de komma i slutet av oktober.
Satsumas känns igen på att frukten är lite tillplattad. Och så har den gröna skiftningar i skalet det ska den ha, det är inget tecken på omognad.
Vi äter fem kilo småcitrus per person och år och småcitrusfrukterna har blivit allt mer poppis sedan vi fick de lättskalade, kärnfria varianterna.
Men den stackars mandarinen då? Ja, den används numera främst till juicer.
Och så äts den väl där den odlas, alla är inte lika bortskämda som vi, säger Birgitta Villner Gyllenram.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!