En spretig bild av Södermanland
Ska man skriva för den som redan bor på orten och är någorlunda insatt i historia, geografi och nutida liv? Eller vänder man sig till turister och utomsocknes som kan noll och intet om den trakt som beskrivs?
Södermanland är första delen i Bilda förlags nya serie landskapsböcker och under läsningen undrar jag om redaktören verkligen ställt sig den där grundläggande frågan om vem som ska läsa boken.
För även om Södermanland är lättillgänglig, snyggt layoutad och innehåller flera intressanta texter så spänner den över för många ämnen för att kunna gå på djupet. Samtidigt som den, med 170 sidor text om allt från odlingslandskap till litteratur, blir för mastig för att fungera som lättsmält turistguide.
Bredden gör visserligen att alla läsare kan finns något av intresse, men risken är å andra sidan att läsningen blir så översiktlig att den initierade läsaren inte har något nytt att hämta i texten.
Håkan Boströms text om sörmländska vyer i litteraturen är ett exempel på hur rapsodiskt det kan bli. Så många intressanta författarskap finns att de skulle räcka till en egen bok, men här måste de alla samsas på 18 sidor med bilder. Det blir en och en halv mening om poeten Björn von Rosen och några få rader om Ulf Peder Olrog. Inte ens Ivar Lo-Johansson får mer än en sida.
Men värst av allt är att Maria Gripe, en av Sveriges främsta barnboksförfattare och Nyköpingsbo sedan 60-talet, inte ens är omnämnd. Även om hennes böcker oftast utspelas i ett geografiskt ingenmansland har maken Harald Gripe bland annat använt sig av Nyköpingshus när han illustrerat hennes böcker. Och hon har själv berättat att Nyköping tillsammans med småländska Eksjö står modell för alla de städer som skildras i hennes böcker.
Mer givande blir läsningen när fokus sätts på ett litet utsnitt av det sörmländska livet. Som när Ingegerd Wachtmeister berättar om godsets utveckling från folkmyller till effektiva jordbruksmaskiner. Det är läsning som ger perspektiv på samtiden och beskrivningen av livet på godset vid det förra sekelskiftet ger samtidigt en bild av hela samhället.
Ralph Edenheims genomgång av den europeiska arkitekturens påverkan på de sörmländska slotten är också intressant läsning, just för att ämnet är överblickbart och hans sakkunskap stor. Som läsare våndas man däremot med Kerstin Pettersson som fått den otacksamma uppgiften att sammanfatta Södermanlands hela historia på 26 sidor. Det blir raska skutt framåt, från stenålder till flickskolor.
Riktigt problematiskt blir det när författarna faller i turistbyrå-fällan. Per Marners avslutande text Södermanland Runt ska förmodligen fungera som inspirerande läsning för den som vill se sig om i Sörmland eller rentav flytta hit, och känns mest som ett hopkok av kommunernas glättade reklambroschyrer.
Om Nyköping kan vi bland annat läsa att Nu byggs på nytt, Projekt Stadsfjärden, en trädgårdsstad helt nära havet med drygt 3 000 bostäder. Ambitionerna är höga, och den unika miljön ger möjlighet att skapa en attraktiv arbets- och boendemiljö. En PR-byrå kunde inte uttryckt det bättre. Och förresten är väl projektet fortfarande på idéstadiet?
Även bildmaterialet ger smak av turistbroschyr. Bo Arrheds fotografier av sörmländska slott, glittrande skärgård och små röda hus är visserligen vackra och stämningsfulla, men var finns sörmlänningarna själva, deras arbetsplatser, skolor och bostadshus?
Så jobbar vi med nyheter