En stor folkrörelse

Länge har spelföreningar setts som både något mystiskt och, framför allt, något övergående. Ingen kunde väl på allvar hålla på länge med sånt där? Paraplyorganisationen för dataspels-, rollspels- och konfliktspelsföreningar heter Sverok och den växer så det knakar. Prognoserna pekar mot närmare 100 000 medlemmar nästa år, uppdelat på många små lokala föreningar. I nuläget över 1 800. På sätt och vis karaktäriserar data- och rollspelsklubbarna den typ av kreativitet och engagemang som många ungdomsrörelser bara drömmer om - det som kommer frivilligt och på inspiration.

I Nyköping, läser jag på nätet, ska förresten Sverok Svealand enligt planerna arrangera ett slags spelkonvent (FriCon) i början av april. Där får spelföreningarnas medlemmar möjligheter att prova diverse spel och spelformer, köpa och sälja saker eller själva tillverka exempelvis utrustning till levande rollspel.

En folkrörelse som organiserar närmare 100 000 individer, majoriteten av dem unga eller relativt unga, förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Jämför bara med de politiska ungdomsförbunden som lockar runt 60 000 tillsammans. Det går säkert att uppröras över den skillnaden ur en partipolitisk synvinkel. Men det är att se saken från fel håll.

Se engagemanget! Utvecklingen för spelföreningarna är närmast spontan, om än gynnad av att offentliga stödformer skapar ekonomiska incitament för föreningar. Men detta är en utmärkt väg in i det demokratiska, ideella föreningslivet värdefulla kunskaper för samhället i stort. Det uppmuntrar inte bara till organisation utan också till samarbete och kreativitet. En så stor folkrörelse kan bli en stark samhällsaktör om behovet uppstår.

Men det finns alltid fallgropar. Jämför bara med de framgångsrika musikfestivaler som skapades av ideellt engagerade ungdomar under 1980- och 1990-talet. Så länge de främst gick på inspiration så växte man spontant och satte nya publikrekord. När sedan allt blev för organiserat, några skulle säga ihjälkramat av politiska krafter som ville stjäla lite av glansen, gick det trögare. Visionerna ersattes av budgetsamtal, positioner och heltidstjänster. Själva engagemanget urholkades och inspirationen blev mest transpiration.