En fotografgrupp som borde ha all respekt är skolfotograferna. Att fotografera människor i grupp är nämligen allt annat än enkelt. Det gäller oavsett om det är barn eller vuxna. Gruppbilder med människor fler än åtta personer är långtifrån mitt vanligaste uppdrag här på Södermanlands Nyheter. Men det händer. Häromsistens var det mina kära medarbetare som skulle förevigas på en gruppbild. Vi satte tiden 09.00. Hur många var på plats kl 09.00? Ja, undertecknad var iallafall på plats.
Sen började det vanliga problemet. En kort person vill ställa sig längst bak för att inte synas. Självinsikten blir inte alltid större med åren. Sen finns det alltid någon som ska försöka kolla bort och inte in i kameran. (I skolan var det nästan alltid en kille med keps - hos oss var det inte en kille med keps.) Sen så finns det alltid någon som ska börja prata med alla andra. Vilket gör att man får vara lite sträng och be personen hålla klaffen. Folk skruvar på sig och efter tre exponeringar kommer "men räcker inte det nu?". Det är ofta samma personer som senare blir missnöjd över bilden. Jag kan garantera att hade jag fått ta 150 exponeringar i stället för 22 så hade möjligheterna att fler blir bra på bilden ökat. Efter ett antal bilder gav vi oss för dagen och jag insåg att jag glömt deodoranten på morgonen.
Gruppbilder är en svettig syssla. En hyllning till skolfotograferna som gör detta varje dag.