En utmärkt hund från Bryngan
Hon hälsar mycket vänligt och drar sig sedan tillbaka med en diskret hostning. Swedish Quiny ådrog sig hostan vid världsutställningen i Polen den 9 november. Det är lätt hänt att dra på sig något bland 20 000 hundar och minst tre gånger så många människor.
Det var hundar från hela världen som sammanstrålade i Poznan, berättar matte Inga-Britt Roos från Bryngans Kennel. Där fanns raser jag aldrig sett förut.
Ett problem var, tycker Inga-Britt, att ingen pratade engelska.
Tråkigt var också att det var dåligt med publik.
Quinys dotter, Bryngans Grey Pearl, vann sin klass och fick sitt första internationella certifikat. Pearl blev två år i april, mamma är 3,5 år.
Det blev många mil att köra, suckar Inga-Britt. Först 170 mil till Polen, så hem och därefter till Danmark med Quiny där hon träffade en hane som inte har någon kull i Sverige.
Quiny, som är av rasen chapendoes, glider in under bordet och uthärdar besöket.
Jag har haft fyra kullar av den här rasen sedan 1998, berättar Inga-Britt. Tidigare har jag haft bland andra raserna briard och lhasan apso.
Hon har alltid hållit på med vallhundar, tycker att den är lagom stark, en ras hon orkar med.
Den är trevlig, lättsam, glad och positiv. De är också väldigt duktiga på lydnad och tycker om att jobba.
Inga-Britt har haft hund sedan 1970-talet .
Det dröjde inte länge innan jag satte i gång med att tävla. Man gör det för äran. Det är show. Då jobbade jag också, nu gör jag det på heltid.
Det blir mycket resor och det blir dyrt. Men redan nu funderar hon på nästa tävling, i Stockholm kring Lucia. Grey Pearl, som är såld, men bor i Nyköping, är också med och tävlar där.
Hundarna tycker om att tävla. Om de inte tyckte det var roligt skulle de inte ha någon chans. Men mycket beror också på handlern, den som för hunden i ringen. Denne ska se snygg och prydlig ut och, poängterar Inga-Britt, ha skor så det går att springa.
Inga-Britt hinner inte med så mycket annat än att ta hand om hundarna.
En gång om året brukar jag ordna kennelträffar så jag får se mina valpar.
Vad är det då som gör att hon tycker att det är så kul med hundar?
Man får så mycket i gengäld. Hundarna är alltid glada när man kommer hem, man känner värmen. Många har hund i stället för barn. Jag kan inte tänka mig att vara utan hund.
Många nya raser har kommit men Inga-Britt tycker att utvecklingen går åt fel håll.
Det finns för mycket hundar och för lite kunskaper. Uppfödaren har ett stort ansvar att sälja till rätt personer. Det händer att jag nekar att sälja.
År 2008 är det världsutställning i Älsvjö och räkna med att Inga-Britt är där.
Så jobbar vi med nyheter