De kommer ganska ofta. Ni har sett dem och reagerat, flinat lite, suckat för er själva eller bara ignorerat dem. Ibland är de fyndiga, ibland mer krystade, allt som oftast bottnar de i en logik. Men de fastnar på nåt sätt
Väderuttrycken. Kvällstidningarna är experter på att hitta dem. ”Nu kommer rysskylan”, ”Den spanska värmen drar in”, ”Den skotska stormen slår mot Sverige”. "Afrikavärmen på väg mot Norden". Ja, ni vet. Oftast självförklarande och hyfsat rimliga. Men i helgen möttes vi av något nytt, mer ovanligt och svårtolkat.
"Den finska värmen".
Jag är inte på något sätt emot Finland, tvärtom. Jag har påbrå från landet, högskolepoäng i finska och jag har blivit solbränd i Helsingfors. Så visst vet jag att det är ett land med fyra årstider. Men när jag tänker på finsk värme tänker jag möjligen på sauna – och riktigt så varmt kan det väl knappast bli ens när det kommer en värmebölja från landet där tomten bor. Men om det här är typiskt för Finland är jag den första att gratulera finländarna – och fråga hur länge de egentligen har dolt det här för oss.
Visst kändes det på måndagen som att vintern var förlåten, åtta månaders kyla var glömd och det bara fanns här och nu, solstolar och uteserveringar och blå himmel, t-shirts och solglasögon och Tomas Ledin fick kallas fram för att be om ursäkt. Lagförslag på allmänna helgdagar tills det börjar regna dök upp. Men finsk värme? Nja. Medelhavet kändes plötsligt närmare än Finska viken.
Och i dag ska det bli ÄNNU varmare. Vojne, vojne.