En värmlänning möter världen i hätta
En stationär resenär, det är poeten, värmlänningen och berättaren Bengt Berg. Dessutom vill han att hans läsare och lyssnare ska dra på smilbanden. Skratt är en bristvara, menar han.
Vi pratar om ordens laddning och värde. Ord går att desarmera. Man kan göra kränkande epitet till sina egna och därmed ge dem en ny valör. En positiv valör. Bög är ett sådant ord, till exempel. Jag ber Bengt Berg reflektera kring ordet provinsialism.
_ Provins är fint som begrepp. Det innebär en viss tillhörighet, en identitet. Det handlar också om förhållandet mellan land och stad, mellan centrum och periferi. Man måste också vända på det, vår lokala hembygd är en del av den stora världen, är en del av världen. Det handlar inte om hembygdsgårdar och knätofs.
_ Byidiot, undrar jag då något provocerande. Vilken laddning har det ordet?
_ Ja, säger Bengt eftertänksamt, det är svårt att se något positivt i det. Men ställ mot ett begrepp som original. De här originalen som finns är ofta reflekterande människor, i utkanten av samhället. De ställer frågor på samma sätt som barn gör, ifrågasätter sådant som kan tyckas självklart.
Bengt Berg reser mycket. Hans poesi är bland annat översatt till hindi. På midsommarafton var han gäst på en internationell poesifestival i Medellin, Colombia. Han läste sina dikter på svenska, liksom de övriga poeterna läste på sina respektive språk. De främmande språkmelodierna blir till en del av upplevelsen. Poesin är Bengts främsta uttrycksform.
_ Poesin är den mest demokratiska uttrycksformen. Den lever på så många olika nivåer och fyller många funktioner. Fröding, han skrev vackra dikter, humoristiska dikter och vansinniga dikter. Dikten finns omkring oss hela tiden, i reklam, i rubrikspråk, i begravningsannonser...
Så jobbar vi med nyheter