En volontär med intresse för sopor

Johanna Eriksson från Nyköping var under hösten volontär i Dharamsala i norra Indien. Tillsammans med en annan svensk tjej arbetade hon med att informera och utbilda tibetaner som flytt från Tibet till Dharamsala om sopsortering och miljö.
Många slänger soporna direkt på gatan eftersom det inte finns någon infrastruktur för sophanteringen, förklarar Johanna.
Det var genom biståndsorganisationen Individuell Människohjälp, IM, som Johanna åkte som volontär. I våras blev hon medlem i IM och strax efter fick hon veta att de behövde volontärer till ett miljöprojekt i Dharamsala. Johanna har läst miljövetarprogrammet på Linköpings universitet och tänkte att hon skulle ha något att bidra med.
Johanna arbetade i projektet tillsammans med en annan svensk tjej med bakgrund som lärare. Tanken var att de skulle komplettera varandra när de åkte runt och informerade på skolor och nunne- och munkkloster om sophantering och sopsortering.
Hur är tibetanernas inställning till sophantering?
Det är som i Sverige, en del är väldigt intresserade och andra bryr sig inte.
Perspektivet på miljfrågor var helt annorlunda jämfört med Sverige. Att få se hur man tänker i en helt annan kultur var mycket spännande, tycker Johanna. Här talar man om att koldioxidutsläppen måste minska. Där gäller diskussionen att inte bränna sopor och att inte slänga dem på gatan.
Dharamsala är kanske allra mest känt för att Dalai Lama bor i staden. Johanna fick chansen att träffa den berömda laman i en grupp med bara 20 personer.
Det var en höjdpunkt.
Dalai Lama talade om fred, om ondska, om att vi är beroende av varandra, inte bara materiellt utan också andligt. För att vi ska vara lyckliga i västvärlden måste också de som bor i till exempel Afrika må bra.
Det var många filosofiska frågor.
Johanna tog examen från miljövetarprogrammet i våras. Efter fyra års studier är det nu dags för att ge sig ut på arbetsmarknaden.
Drömyrket är att kunna arbeta med bistånd.
Internationella frågor och global rättvisa är områden som Johanna är särskilt intresserad av.
Hon har tidigare engagerat sig i Attac som särskilt inriktat sig mot att driva dessa frågor.
Måhända blir inte förstajobbet inom bistånd. Att bli arbetslös är dock inget Johanna oroar sig för. Hennes utbildning är bred och det finns ganska gott om jobb att söka på företag, myndigheter, kommuner och landsting.