Enbart munväder

Den nytillträdde skolministern Ibrahim Baylan verkar ha lika svårt som sin företrädare att få fram vad han vill med skolan. Företrädaren Thomas Östros taktik med strategiska små reträtter gjorde honom till näringsminister. Men skolan har fortfarande problem med kvaliteten, det brister och socialdemokraterna står handfallna. Skolministern fick ta till standardsvaret när han i riksdagen pressades på förslag till åtgärder: mer resurser till skolan.
Ibrahim Baylan har ju i stället mest talat om faror med friskolor sedan han tillträdde. En stor del av utspelsenergin har gått till att kritisera religiösa friskolor, därför fanns det skäl att oroa sig för att den nye ministern hade tänkt sig åtgärder på området. Men med hänvisning till Europakonventionen och FN, där Sverige bejakat religiösa friskolor, backade Ibrahim Baylan från ämnet. Kritiken var alltså enbart munväder.

Nu är det ju inte bara så kallade religiösa friskolor som varit måltavlor för skolministerns försök att marknadsföra sig. Även friskolor i allmänhet har utmålats som ett bekymmer. Miljöpartisten Mikaela Valtersson slog huvudet på spiken i debatten, när hon avfärdade skolministerns rädsla för vinstdrivande friskolor som hjärnspöken. Synd bara att Valterssons partikamrater inte funnit samma insikt när det gäller stopplagar mot privatdrivna sjukhus.

Det den nye skolministern misslyckas med att förklara är varför friskolorna lockar allt fler elever. Det fria skolvalet ger varje enskild elev frihet att själv avgöra vilken skola som passar bäst. Friskolor som drivs med hög avkastning till priset av låg kvalitet har inte en chans. Med marknadskrafternas enkla princip står den skolan snart utan elever.
OJ