Enckelman tillbaka där det började
I går var premier league-målvakten Peter Enckelman tillbaka där det en gång började. Hos Nyköpings BIS. Pojklagsspelaren, som inte alltid vaktade buren under ungdoms-åren i Nyköping, har gjort sin första säsong som uttalad förstemålvakt i Aston Villa.
Det gick ganska bra kanske hade jag nytta av att jag har börjat spela lite golf i England, skrockar Peter.
Jasså, spelar du mycket?
Nej, man hinner inte så mycket, men jag har gått några rundor på Belfry inte den tuffaste men den näst svåraste av deras tre banor, förklarar Peter Enckelman.
Senare kom det fram att värden S O Persson själv hade gått banan med ett slag bättre, men att det nya rekordet i alla fall gällde NBIS-spelare.
Och det är ju en annan sak med hemmabana, skrattar Peter.
I Bissarna var det inte alls någon självklarhet att Peter Enckelman skulle vakta målet.
Det var väl lite fram och tillbaka. Ena säsongen stod jag i mål, sedan spelade jag ute och så där höll det på, minns Peter.
Det var faktiskt pappa Göran Enckelman själv finländsk landslagsmålvakt 23 gånger och mycket bra burväktare under tiden i Bissarna som sakta men säkert fick in Peter på målvaktsbanan.
Jag tyckte nog att han skulle stå i mål redan när han spelade i Bissarnas pojklag, kanske mest för att jag var målvakt själv men också för att han hamnade framför det egna målet även om han spelade center. Han tyckte att det var viktigast att förhindra att motståndarna gjorde mål, ler Göran Enckelman och ser till att sockerkakan på bordet minskar i storlek.
Tillbaka i Finland, hos TPS Åbo, blev det enbart målvaktsspel för Peter. Och så fick han plötsligt chansen i Aston Villa.
Han var tredjemålvakt och premier league-karriären kunde ha runnit ut i sanden om det inte varit för en halvtimme på Highbury.
Just innan hade jag blivit andremålvakt. Jag tror att det mest var för att sätta press på den dåvarande andremålvakten som ville höja lönen i sitt nya kontrakt. Det var ett bra inhoppsläge för mig när David James blev skadad, helt utan press då vi låg under med 12. Och det gick i alla fall skapligt. Då. På Highbury. Sen fick jag stå fem matcher som också gick ganska bra.
Det var med all säkerhet den enda chansen Peter skulle få. Han tog den, fick stå ett 30-tal matcher strövis innan det till den förra säsongen var dags att axla bördan som Villas förstemålvakt. Starten blev tuff. De flesta minns Olof Mellbergs inkast som gick i mål.
Du fick ta all skit i de tuffa engelska tidningarna efter det där va?
Jo, men det var ju också jag och inte Mellberg som gjorde tabben. Det var mycket i tidningar och på teve i fyra-fem dagar, men sen lugnade det ner sig nästan direkt. Sånt där måste man kunna ta som proffs.
Han ger för övrigt Mellberg mycket beröm och påpekar att han är bäst som mittback. Peter plussar också för Aston Villas andre svenske landslagskille, Marcus Allbäck.
Allbäck fick egentligen aldrig någon ärlig chans de första nio månaderna i Villa fast han såg pigg ut på träningarna direkt efter VM. Efter målen mot Ungern tog han ju chansen; gjorde många mål och en bra avslutning av serien.
Vi driver in på långa diskussioner om allehanda klubbar i Europa, det bubblar fotbollsintresse om Peter Enckelman, som har varje spelares drömjobb.
Visst kan det vara tufft att aldrig veta hur framtiden ska se ut, men jag kan inte tänka mig något bättre jobb. Jag har det bra.
Han radar upp dråpliga anekdoter om vad han har fått höra om andra lag och i sitt eget. En har etsat sig fast extra mycket.
Tränaren kom in och snackade. Intensivt. I fem-sex minuter. Han lade upp taktiken hur vi skulle lyckas få in det andra målet mot Manchester City. Jag satt i hans blickfång, fick till sist ögonkontakt och gjorde tecken med fingrarna att vi redan ledde med 21. Oj då, då får jag be om ursäkt sa han, och gick sen bara ut, skrattar Peter.
Klar är att tränarna i England har en tendens att vara överdrivet auktoritära. Från och med Peters första samling i mitten av juli har han en ny chef, gamle Arsenalmittbacken David OLeary.
Jag har hört rykten att klubben letar efter ytterligare en målvakt, men egentligen vet jag ingenting. Det är så mycket rykten numera. Det räcker att nån har lagt ut nått på internet. Man får inte bry sig om sånt. Det enda som är klart är att jag har tre år kvar på kontraktet, säger Peter och rycker på axlarna.
Du har fått möta flera av världens bästa anfallare vilka är de svåraste?
Det är de mest kända; Henry, van Nistelrooy, Owen och dom. Fruktansvärt bra spelare men det går inte riktigt lika fort som när man tittar på teve, då blir man nästan rädd.
Han stressar inte ens upp sig när David Beckham ska till och slå sina patenterade inlägg.
Visst har Beckham väldigt bra inlägg och skott, men han känns lite övervärderad som spelare, kan just bara de sakerna och i höst behöver jag ju inte oroa mig för honom...
Då tycker jag snarare att Paul Scholes känns farligare när han kommer. Scholes har ett ruskigt snabbt tillslag och träffar nästan alltid målet.
Är det nått som har känts övermäktigt är det när Arsenal träffar rätt i sina spelvändningar.
Då går det snabbt, fruktansvärt snabbt. Det är lite av en gåta att Arsenal inte har klarat sig bättre internationellt lite klantiga poängmissar i slutet av ligan också.
Aston Villa grejade kontraktet i nästsista omgången.
För mycket upp och ner. Och så var det så många bottenlag som gick bra mot slutet när vi själva äntligen började vinna flera matcher i rad.
Hur stort är fotboll i Birmingham?
Oerhört stort. Det finns så många klubbar runt omkring staden också. Fotboll tar mycket plats i det dagliga livet.
Hur trivs du i staden många har det tufft där va?
Ja, det är fortfarande en tung industristad med många utslagna på gatorna, men de har renoverat centrum allt mera.
Peters svenska blandas snarast med engelska uttryck än finsk accent. Han har acklimatiserat sig som engelsman.
Jag har hittat två nya sporter att följa också. Snooker och cricket. Inte så fartiga men de passar mitt kynne perfekt.
Han saknar inte ens den finska maten specialkorvsorter, märkliga senapsmärken och sånt speciellt mycket.
Nej då, det fungerar bra, mest saknar jag nog sill och saltlakrits, men det går att få levererat ganska ofta så jag klarar mig, säger Peter och sneglar bort mot pappa Göran.
Vad tycker du till sist om att ditt gamla Nyköpings BIS ligger så lågt som i division 3?
Lite tråkigt. Det vore kul om de kunde satsa lite inte över resurserna men ändå på några år sikt. Så att det i alla fall kan bli ett etablerat lag på övre halvan i tvåan. Så att det finns en dröm om superettan. Då kan också talangerna stanna kvar och ändå utvecklas i något år extra.
Så jobbar vi med nyheter