Enisa vill göra kunderna glada
Enisa och hennes man Enver har träget ställt upp sin vagn vid rådstugan sedan tidigt i våras. De planerar att stå kvar hela sommaren.
Det spelar ingen roll om man är ung eller gammal. Alla gillar munkar. Det är härligt att göra folk glada, säger hon.
Familjen bodde i Kotor-Varos inte långt från Banja-Luka i Bosnien. Så kom kriget. Staden utsattes för etnisk rensning. Enver tvingades fly 1993 och hamnade i Sverige. Enisa försökte stanna in i det längsta, men till slut blev situationen ohållbar. Två år senare följde hon efter sin man.
Nu bor hon, Enver, dottern Belma och sonen Belmin i Nyköping. Fast helt har de inte släppt kontakten med Bosnien.
Nej vi har faktiskt tre butiker i Kotor-Varos, men dem är det andra som sköter. Nu är det ganska lugnt där. Undan för undan börjar bosnier flytta tillbaka till sina gamla hem, men särskilt trevligt är det inte.
Nej, det är betydligt lugnare i Nyköping och Trosa, tycker Enisa. Familjeföretaget heter Belmin B/B, samma namn i Bosnien som i Sverige. När inte Enisa gräddar munkar säljer hon jordgubbar eller grönsaker.
Det bästa med jobbet?
Allt! Jag är glad så länge det finns arbete. Egentligen kan jag göra vad som helst. Städa eller sälja. Jag älskar att jobba.
Särskilt mycket fritid blir det inte. Men de stunder Enisa får över ägnar hon åt sin koloniträdgård. Hon odlar potatis, lök och vaxbönor. En del av överskottet säljer hon. Kunderna uppskattar grönsaker som är garanterat obesprutade.
Enisa och Enver ställer inte bara upp sin vagn i Trosa. De åker runt på olika marknader. Men den lilla kuststaden återvänder de ständigt till.
Jag vet inte hur det kommer sig, men folk är särskilt trevliga här. På vintrarna när det är för kallt för torghandel saknar jag dem jättemycket.
Så jobbar vi med nyheter