Ett år som volontär
Volontärerna hjälper bland annat till i köket, i trädgården och i receptionen. Att vara volontär inom Svenska kyrkan är en möjlighet att få en praktikplats i Sverige.
Jag ville komma till ett rikare land och se ett annat system. Jag ville också få möjlighet att spela handboll i ett bra lag, eftersom jag spelat mycket handboll hemma i Ungern, förklarar Krisztina.
Hon har spelat i första divisionen i Ungern och satsat på att bli professionell topp-
spelare.
Men för ett och ett halvt år sedan skadade hon knät. Nu spelar hon tillsammans med IFK Nyköping i division tre och tycker det är toppen.
Krisztinas förhoppning var också att få arbeta med människor eftersom hon nästa höst ska börja läsa till sjukgymnast. Än så länge har det inte blivit så, men till våren när hon kan bättre svenska hoppas hon kunna hjälpa till med konfirmandgrupper.
Att vara hemifrån nästan ett helt år är ganska tufft, tycker Krisztina.
Det är väldigt svårt. Jag saknar familjen, mina vänner och min pojkvän. När jag var hemma var jag fortfarande student och här måste jag plötsligt vara vuxen, säger hon. På minuskontot hamnar också mörkret och kylan.
Det är mycket kallare än vad det är i hennes hemstad Pécs i sydvästra Ungern så här års. Dessutom ligger stiftsgården en bit utanför Oxelösund och Krisztina tycker att det kan bli lite isolerat. Men om det är aningen isolerat på stiftsgården får Krisztina mycket tid över att tänka och att forma sin personlighet. Hon hoppas att året hemifrån ska göra att hon mognar som människa.
Krisztina trivs med dem som arbetar på stiftsgården. Hon har en personlig mentor samt att en person är ansvarig för de fyra volontärerna.
De kan hjälpa oss om vi får något problem och trösta om man är ledsen, förklarar Krisztina.
Dessutom har Krisztina fått väldigt bra vänner i de andra tre volontärerna, där två kommer från Tyskland och en från Sverige. De fyra flickorna bor tillsammans i ett hus som ligger på stiftsgårdens område. När de är lediga ser de sig om i Sverige tillsammans. De har redan varit i Stockholm och nästa tur går troligtvis till Göteborg.
Än så länge går engelskan bättre än svenskan, men i januari hoppas Krisztina på att tala riktigt bra svenska. Hon och de två tyska tjejerna tar svenskalektioner två gånger i veckan, och de försöker tala så mycket svenska som möjligt med varandra och med personalen på stiftsgården.
Jag förstår redan det mesta, säger Krisztina.
Så jobbar vi med nyheter