Tycker du att det är okej att äta hund? Den frågan kom upp i skolmatsalen på Freja en vårdag när jag gick i åttan. Det var ingen av oss som satt runt bordet som tyckte det, inte heller jag. Fast till skillnad från de övriga kunde jag inte se någon skillnad mellan en hund och till exempel en kalv. Och om jag inte ville äta hund blev den logiska slutsatsen att jag inte heller borde äta kalvkött, eller kött från något annat djur heller för den delen.
När skolan började igen till hösten uteslöt jag således allt kött från min kost. Det blev några år av böngrytor innan min fantasi och utbudet i affärerna vuxit till sig. Och precis som systrarna Nadina och Robyn som du kan läsa om på sidorna 4–5 i dagens SN tvingades jag under lång tid att stå ut med negativa kommentarer från omgivningen, företrädesvis från män, om mitt val av kost.
Snart har det gått 20 år sedan jag åt min sista köttbit, och fem år senare beslutade jag mig för att utesluta alla animaliska produkter från min tallrik. Det händer fortfarande att jag blir ifrågasatt men numera blir jag faktiskt lite förvånad varje gång: jag har så svårt att förstå att nån fortfarande kan bli provocerad. Jag menar, har vi inte kommit längre?
Så här två decennier senare är det inte längre någon i min omgivning som tror att "det kommer att gå över". För egen del har jag aldrig ångrat mig. I dag imponeras jag snarare av mitt 14-åriga jag som fattade – och alla pikar till trots stod fast vid – beslutet. Och till hösten ska det firas, då blir det 20 år utan kött-fest!
GNESTAREPORTER veronika.skarlund@sn.se 0155-25 68 19