Ett idrottens försvarstal svart på vitt
Det känner man ju till att det går att säga vad som helst med statistik. Men när riksidrottsförbundet vräker en hel bunt med staplar och diagram och procentsatser över en, då hajar man till och noterar ett och annat.
Idrotten är ofantligt stor och ofantligt viktig. Den engagerar drygt två miljoner människor. Då har vi bara nämnt de som är aktiva, inte alla de som bara hänger med och tittar på och bryr sig. 400 000 av dem har förtroendeuppdrag. Ta nu alla kulturföreningar, friluftsföreningar, politiska partier, föräldraföreningar, miljöorganisationer och religiösa samfund tillsammans och vi kommer upp i ungefär samma siffror, men bara nästan.
Det finns en bra bit över 20 000 idrottsföreningar i det här landet och alltså en bra bit över 20 000 styrelser. Lite mer än 25 procent av styrelsefolket är kvinnor. Det må vara för dåligt men det är ändå en imponerande siffra om man samtidigt vet att bara knappt 5 procent av styrelsefolket i börsnoterade företag är kvinnor. Samma sak med bankerna. 20 till idrotten.
Det visas en jäkla massa idrott i teve. Det vet han som får andnöd varje gång någon nämner hur tror du det går i matchen i morgon då? vid middagsbordet. En bit över två tusen sköna markbundna timmar per år, faktiskt. Och det blir bara mer och mer. Damidrotten står fortfarande för en försvinnande liten del, men en poäng är att den ökar dubbelt så mycket som herridrotten om man ser till antalet tevetimmar i procent. 30 till idrotten.
Det snackas och visas och skrivs en massa om i synnerhet fotboll. Fråga alla dom som får spänstlösa frisyrer och färglöst hår så fort någon frågar sig om Peter Ijeh månne skulle platsa i ett svenskt landslag under parmiddagskonversationen. Men fotbollen är ruskigt stor. Allsvenskan har en snittpublik på nio tusen åskådare per match. Varje vecka från april till november, på sju olika platser i landet. 63 000 i veckan i 26 veckor, bara på arenorna. Och sen säger folk att Robert Wells är en publikmagnet.
I publikligan är hockeyn väntad tvåa med knappt sex tusen i snitt. Lite mer oväntat men desto coolare är att klassiska sporter som speedway och bandy är trea och fyra före basket och handboll. Först därefter kommer innebandyn som inte ens har en snittpublik på över 500 i herrarnas elitserie.
Närmare två miljoner svenskar besöker en fobollsmatch minst några gånger per år. Det går ju att räkna på det viset också. I så fall är ishockeyn fortfarande tvåa medan bilsporten bromsar sig förbi i kurvan och kör in på tredje plats.
Nu tar vi totalgrepp och räknar stort och inkluderar även föräldrar som går och tittar på telningarnas matcher. Då kommer innebandyn på fjärde plats före friidrott, ridning, handboll, bandy, längdskidor och motorcykel.
Räknar man ihop bilsport och motorcykel till en trimmad motorsportdel så räcker effekten nästan till att köra ikapp ishockeyn. En och en halv miljon människor går på hockey eller motorsport minst några gånger per år.
Det är något att tänka på för alla som tvingas mosa prozac i müslin när döttrarna breder ut sportsidorna över frukosbordet.
Så jobbar vi med nyheter