‒Det här är inte bara en journalist som levde för länge sedan, som var lite spännande. Hon var mycket mer än så, säger författaren och journalisten Fatima Bremmer.
Hon är nominerad till Augustpriset för biografin "Ett jävla solsken" som skildrar en banbrytande äventyrare och skribent under sin tid. Stadsflickan Ester Blenda Nordström skrapade sönder sina fina händer för att passa in i en värld med slitsamt långa och hårda arbetsdagar, delade utdragssoffor och blodiga sår från vägglöss – för att skriva Sveriges första undersökande reportage.
Många unga kvinnor lämnade de svenska gårdarna 1914. De emigrerade till Amerika eller flyttade till storstäderna för jobb. Ester Blenda Nordström ville undersöka varför och klädde ut sig till piga. 23-åringen slet på bondgården Jogersta i en månad innan hon släppte en uppseendeväckande artikelserie i Svenska Dagbladet.
Trots att den unga journalisten kallade gården ”Taninge” i tidningen, gick det upp för sörmlänningarna att det var gården strax väster om Nyköping det handlade om.
Reportagen som senare blev till en hyllad bok, teateruppställningar och film ekade i alla samhällsklasser. Storbonden som släppt pennskaftet över sin tröskel blev så arg att han tog hjälp av sin skrivkunnige svåger för att skriva en motbok. Men den mottogs väldigt svalt och med glimten i ögat, enligt Fatima Bremmer.
‒Det var väldigt uppenbart att han hade överdrivit, och inte höll sig till sanningen, kommenterar hon.
Bondefamiljen som kände stor skam flyttade så småningom från gården medan den undersökande journalistiken blev kvar.
‒Jag tycker att det mest fascinerande med henne är att hon var så oerhört unik i sin samtid. Hon var så modig och banbrytande på så många plan som har lämnat avtryck fram till idag, säger Fatima Bremmer.
‒Hon levde så okonventionellt och mot alla normer. Det krävdes otroligt mod och en enorm inre styrka för att orka och klara det i början av 1900-talet, fortsätter hon.
När Fatima Bremmer själv blir nervös eller känner sig orolig kan hon ta till Ester Blenda Nordströms anda.
‒Hon ingjuter mod i mig också och inspirerar i allt det som hon hade. Hon tog fajten i så många sammanhang, stod upp för rätten att leva sitt liv som hon ville och gjorde det på något sätt utan konsekvenser. Det är något som jag verkligen själv försöker att ta med mig och leva efter. Absolut, säger författaren.
Ester Blenda Nordström tog den lilla människans parti. Hon skildrade svältande finnar under Finska inbördeskriget, hårt arbetande pigor, samer och svenska emigranter innan hon drog sig tillbaka och uppfyllde drömmen om att jobba som bonde i Bjurnäs mellan 1931 och 1937.
‒Historien är till stor del skriven om män, av män och för män. Och kvinnor har fallit bort, säger författaren som vill ge en historiskt viktig person upprättelse.
Ester Blenda Nordströms berättelser har lämnat spår inom såväl journalistiken som barnböcker och kvinnorörelsen.