Ett jobb med livskvalitet
Susanna Engman möter oss i livets allra sköraste skede, vid ett dödsfall. Hon tjänstgör vid upp till sex begravningar i veckan, klär sig aldrig i svart efter jobbet och har alltid en näsduk i fickan.
I hennes arbete på Arfvidsons begravningsbyrå i Nyköping är den gyllene regeln att behandla folk som man själv skulle vilja bli behandlad, ständigt närvarande.
Det är viktigt att lyssna, det är det enda jag har att gå på. Det får inte bli fel vid planering av en begravning.
Det är jobbigt att hela tiden vara omgiven av döden. Erfarenheten har lärt Susanna det enda förhållningssättet som faktiskt är gångbart.
Man måste vända det tunga till någonting positivt, att jag faktiskt hjälper folk som är i en svår situation.
Susanna rider nästan varje dag efter jobbet, det är skönt med en fritidssysselsättning som låter tankarna blåsa ut en stund. Annars är det lätt att ta med sig jobbet hem, tror hon. Att arbetskamraterna stöttar varandra är också viktigt.
Susanna tycker egentligen inte att stämningen måste vara tung bara för att någon har dött.
Vi skrattar ofta, jag har märkt att det oftast känns väldigt skönt för de anhöriga om man kan locka fram någon gammal rolig händelse från den dödes liv. Får de skratta eller bara le åt minnena blir sorgen något lättare.
Susanna kan behöva träffa de anhöriga flera gånger innan allt är planerat. Det första mötet kanske de inte ens tar några beslut, utan bara pratar.
Då måste man vara professionell och stoppa sig själv genom att bara lyssna, inte prata. Jag har gått flera utbildningar i att förhålla sig till de anhöriga på rätt sätt.
Tidigare jobbade Susanna på ett skivbolag, och säger att hon levde nog ett vanligare liv. Hade liksom de flesta en inbillning om att hon var odödlig.
På begravningsbyrån har jag fått en helt annan syn på livet, jag skulle kalla det livskvalitet. Man vet aldrig vad som händer så jag njuter verkligen av varje dag.
När folk får reda på att Susanna är begravningsentreprenör tar de automatiskt två steg tillbaka.
De reagerar för att jag är så pass ung, och för att jag är tjej.
Men det berör inte Susanna. I stället breder hon ut ett av sina säkra, lugna leenden.
Jag är långt ifrån fullärd, här lär man sig nya saker varje dag,. Men jag känner att det är här jag kommer att stanna, här gör jag nytta.
Så jobbar vi med nyheter