Det började på Kumlins konditori i Nyköping, hösten 1971. Här satt Ingvar "Loco" Nordin och kompisen Sune Karlsson och fantiserade fram historier medan de fikade. En dag började Loco prata om Gräddvargen – och Sune hängde på.
– Gräddvargen är nog en slags essens av de personer vi var på den tiden. Han är ganska fattig men har stora planer som ständigt misslyckas. Jag skulle säga att han är en Kalle Anka-figur, men med kulturella ambitioner, beskriver Loco sin fantasiskapelse.
Loco och Sune Karlsson började hitta på små dikter om Gräddvargen, och döpte dem så småningom till "Gräddvargens kaffenoter".
– Vi var maniska kaffedrickare och ett av Gräddvargens stora bestyr är just att få tillräckligt med kaffe, särskilt som det är tomt i plånboken hela tiden, förklarar Loco.
I slutet på 1970-talet läste Sune Karlsson in de samlade texterna om Gräddvargen på ett kassettband – och därefter kunde den kaffesörplande kulturvargen kanske ha fallit i glömska. Men Loco hade svårt att släppa sin skapelse och för två år sedan fick han lust att ljudsätta kaffenoterna.
– Jag har experimenterat en del med elektronisk musik och kände att de här texterna hade en kvalitet som gick att jobba vidare med.
Loco tog kontakt med ljudkonstnären Marco Heimburger och sångerskan Carin Zander och frågade om de ville vara med på projektet – och båda nappade.
– Jag fick fria tyglar att ljudsätta texterna, berättar Marco.
Han har själv hållit på med elektronisk och avantgardistisk musik länge, och drivs just av möjligheten att experimentera med ljud och överskrida de gränser som traditionell musik har.
– När jag komponerar handlar det aldrig om toner utan om frekvenser som man kan bända på olika sätt, förklarar Marco som jobbar med modularsynt och dator.
Paralllellt med Marcos arbete gick Loco runt i Nyköping och samlade in spännande ljud.
– Jag har ofta en inspelningsapparat med mig. En dag gick jag förbi bygget av det nya parkeringehuset och hörde ett intressant vinande ljud som jag kände att jag ville ha med. När jag stod där och spelade in frågade en av killarna på bygget vad jag mätte, så jag fick förklara att jag inte mäter utan samlar på ljud. Det blev ett väldigt fint inslag på skivan.
På den färdiga cd-skivan samsas nu Marcos kompositioner och Locos insamlade ljud med Carin Zanders sång och originalinläsningarna av "Gräddvargens kaffetårar" från slutet av 70-talet. Loco själv beskriver resultatet som en "elektronisk kammaropera" eller "en ljudteater med humoristiska inslag".
Det låter som ett ganska galet projekt?
– Absolut, men det håller ändå ihop. Och Gräddvargen har definitivt sin plats i samhället även 2015. Han börjar bli en gråvarg, men han ger inte upp – trots alla motgångar.
Både Loco och Marco är övertygade om att det finns en publik för deras avantgardiska ljudexperiment.
– Det här är ett absurdistiskt konstverk och jag tror att det passar folk som är öppna för det galna i tillvaron. Men man måste kanske ha lite erfarenhet av ljudkonst och absurd teater för att uppskatta verket. Annars tycker man nog bara att det är tokigt, säger Loco.
Loco och Marco drömmer också om att få uppföra delar av verket live. Även om det inte är riktigt så lätt som det låter.
– Ett liveframförande skulle inte låta som på skivan. När jag är klar med mina ljud river jag allt och musiken går inte att återskapa exakt. Men det är också en del av charmen, säger Marco.