– Hur man kan sätta sig i en lastbil och meja ner alla människor på Drottninggatan i Stockholm. Det yttersta tecknet på den absoluta ondskan. Vår frid är störd, predikar prästen Mikael Hirsch.
Söndagens gudstjänst i S:t Nicolai kyrka i Nyköping präglades delvis av fredagens attentat. Flera barn fanns på plats med sina föräldrar och den som ville kunde tända ett ljus för offren.
Sociala medier spelade en huvudroll under traumat i Stockholm. Solidaritetshashtags som #openstockholm innebar att främmande människor öppnade upp sina hem för strandsatta människor, samtidigt som medlemmar i Facebookgrupper som Gnesta tillsammans ställde upp som chaufförer för utsatta.
Efter attentatet är dock många småbarnsföräldrar och barn oroliga. Dels för nya attentat och för hur händelsen bäst bearbetas. Men också för obehagliga rykten och bilder på lemlästade personer som cirkulerar bland yngre på sociala medier som Snapchat, Twitter, Instagram och Facebook.
Bris, Barnens rätt i samhället, råder lagom till påsklovet vuxna att vara lyhörda, observanta och inte lämna barn ensamma med otäcka bilder och gärna fråga barnet om det sett något hemskt.
Mikael Hirsch berättar att även kyrkan är bra på att hantera människor och barn i krissituationer.
– Vi har präster som är duktiga på det här och även pedagoger som finns i våra olika barn- och familjegrupper här i Nyköping. Har man samtalsbehov så finns det alltid folk här man kan vända sig till. Vi är här för att möta personer när de som bäst behöver det, säger Mikael Hirsch som även han sett och läst en hel del via sociala medier.
Kajsa Bergman är barnpsykolog och menar att det absolut viktigaste är att skilja på sin egen oro och barnets.
– Ge inte barnet extra information, svara bara på det som han eller hon undrar. Barn undrar ofta saker som vi vuxna inte alls har tänkt på, säger Kajsa Bergman som även har tips beträffande användningen av sociala medier.
– Det är bra att förklara för barnet att det är helt naturligt att vilja se bilder i sociala medier. Det kan kännas bra ett tag, och man kan lätt fastna och söka efter fler bilder. Det är helt naturligt, eftersom reaktionerna kommer först senare. Men allra bäst är att försöka få barnet att helt undvika att titta på bilderna. Om det inte går bör du försöka få barnet att prata om det hon eller han har sett.