Ett nysvenskt nej

Det är nästan så man kan börja fundera över om det är en taktisk nyordning, speciellt lämpad för jantelagens hemland. Vänsterpartiet hade flera kandidater som kände sig kallade att ta över rodret efter Gudrun Schyman. Men den som till sist ser ut att få uppdraget var den som hela tiden sade nej, nej, nämligen Lars Ohly.
Samma sak ser ut att kunna bli verklighet i kristdemokraterna. Där har två, Göran Hägglund och Mats Odell, aldrig stuckit under stol med att de vill ta över efter Alf Svensson. Men de får inte ens stöd av en majoritet av distrikten tillsammans. När de kristdemokratiska distrikten nominerat färdigt var det i stället Maria Larsson som fick flest nomineringar. Samma Larsson som för en tid under stor uppmärksamhet hoppade av sin kandidatur. Nu säger hon till DN att det är upp till valberedningen att göra en helhetsbedömning.
Nej tack, jag vill inte åta mig detta hedrande uppdrag, skulle alltså kunna ses som nysvenska för: Ja för tusan, rösta på mig allt vad ni orkar.
Och om det skulle gå åt pipan har man alltid en nödutgång klar: skyll inte på mig, jag sade faktiskt nej från början.