Ett prövningens test för utsatta målvakter
En handbollsmålvakt och en bandymålvakt har en hel del gemensamt. De är reaktionssnabba, smidiga, inte ett dugg skotträdda och har några av idrottsvärldens värsta uppgifter. Vi vet vem som har det allra värst.
Han följer spelet bra och rör sig som en målvakt ska, men han borde ha armarna uppe hela tiden, bedömer Emil.
Att de flesta bollarna går in är nödvändigtvis ingen katastrof för en handbollsmålvakt. Att släppa in dryga 20 mål är ju standard. Men Frank är märkbart besvärad.
Det är ju jobbigt att de gör mål hela jävla tiden. Det klarar jag inte av psykiskt, säger Frank som inte är van att släppa så många bollar bakom sig.
Emil däremot låter sig aldrig nedslås av insläppta bollar.
Jag vill alltid ta revansch och aldrig gå av planen.
Jämfört med bandyn tycker ändå Frank att det var ganska smärtfritt. Efter en normal bandyträning kan han räkna tre-fyra blåmärken.
Bollen kändes ingenting. Den var ganska mjuk, säger han.
På väg till OIK:s bandyträning kommer det fram att Emil har ett förflutet i Vrenas bandylag som barn. Förväntningarna höjs lite vilket verkar plåga Emil något.Annars är han väl förberedd.
Jag är beredd på att det ska göra skitont, säger han innan han vant glider ut på isen.
Från sidlinjen hörs snart imponerade sus och glada tillrop när Emil gör flera benparader och fina räddningar.
Vi hämtar övergångspapperna direkt, skojas det.
Även Frank ger Emil beröm, men själv tycker han att det var ganska besvärligt.
Det var svårt att läsa skotten. I handboll hinner jag läsa på kroppen men här kan klubban vinklas hur som helst. Dessutom var det svårt att skjuta ifrån med skridskorna för att få räckvidd.
Ett och annat blåmärke hann han inkassera men kom ganska lindrigt undan om man lyssnar på Franks skaderegister.
Några stukningar och blåa knogar. Någon gång har jag fått bollen på struphuvudet eller pungskyddet. Då höll jag på att svimma.
Emil har fått bollar i ansiktet som handbollsmålvakt, även om det är sällsynt.
På den här nivån skjuter ju spelarna rätt. Det är värre om jag spelar i skolan.
Men båda två är egentligen glada över sådan smärta.
Då har man ju räddat bollen.
Folk undrar ofta om man är dum i huvudet, för att man ställer sig i målet, säger Frank.
De är båda eniga om att man kanske måste vara lite speciell för att ta sig an de här uppgifterna. Men det finns ju fördelar också.
Det roliga är att synas när man gör en bra match, säger Emil.
Men vem har det då värst.
Absolut du, säger Emil och nickar mot Frank.
Frank är beredd att hålla med.
I handboll har man inte samma press att ta bollen. Sen har ju jag skridskor också.
Så jobbar vi med nyheter