Vad är värst, att diskrimineras på grund av sitt kön eller på grund av sin religion? Det verkar inte finnas något entydigt svar och den senaste veckan har den universella frågan varit på tapeten igen. En man som sökte praktikplats i Trollhättans kommun vägrade att skaka hand med den kvinnliga chefen med motiveringen att han som muslim inte får hälsa på en kvinna han inte är gift med. Innan saken hann utredas av Diskrimineringsombudsmannen betalade kommunen 30 000 kronor i skadestånd till mannen. Den kvinnliga chefen fick en varning eftersom hon ska ha "brutit mot kommunens mångfaldsplan" (TTELA 18/5).
Diskriminering är förbjudet utifrån både könstillhörighet och religion, i såväl svensk lagstiftning som i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. När troende inte har velat skaka hand eller har dolt ansiktet bakom slöja har båda parter kunnat åberopa diskriminering. Handskakningsmålet från 2010 kan anses prejudicerande, när DO vann över Arbetsförmedlingen. En man hade kickats från en utbildning för att han vägrat ta en kvinna i hand; det slutade med att han fick 60 000 kronor i ersättning motiverat av religionsfriheten.
Att heliga skrifter kan läsas på olika sätt gör fallen än svårare. Att inte ta i hand handlar om sedvänjor och står inte i Koranen, har bland andra imamen Idriz Karaman sagt (Sydsvenskan 25/9 2009).Diskrimineringslagstiftningen skyddar inte utifrån sedvänjor. Men bokstavstrogna muslimer menar att varken kroppsdelar eller blickar får möta varandra enligt den heliga skriften.
Frågan är vad de stridande parterna i Trollhättan skulle tycka om samtalet i radions P1 om tolerans (20/3). Vi pratar om att tolerera varandras trosuppfattningar, men har vi siktat för lågt? frågade rabbinen David Lazar. Utifrån den israeliske professorn Avi Ravitzky menar Lazar att första målet för den så kallade interreligiösa och interkulturella dialogen borde vara tolerans, att leva och låta leva. Därefter pluralism, att inse att min sanning inte gäller för alla. Det yttersta målet bör vara öppenhet, att inse att vi till och med kan lära något av en meningsmotståndare.
Teorin bör tas i beaktning av oss alla, troende som icke-troende. Därefter bör vi fråga varandra om det finns något vi kan låta stryka på foten: den mellanmänskliga toleransen eller den egna prestigen.