Jamie, 1,5 år, skickas som vanligt till förskolan en fredag i slutet av januari i år. Vid lunch måste han hämtas. Då har han 40 graders feber. Under helgen blir han bättre, och på söndagen vaknar han feberfri.
Mamman Mia Onkamo tror då att sonen ska bli frisk.
– Han hade fortfarande hastig andning, men det brukar han ha när han är förkyld, säger hon.
Framåt kvällen går allt väldigt snabbt. Mia byter blöja och upptäcker att Jamie andas väldigt ytligt och snabbt. Han blir blå om händer, fötter och runt munnen. Hon handlar resolut.
– Jag är väldigt lugn i tuffa situationer, så jag såg till att han inte behövde ligga ner. Jag bad Jeppe ha koll på honom när jag ringde 1177, berättar Mia Onkamo.
När Jamie står upp, blir andningen bättre. Familjen hänvisas till akuten, som skickar vidare till primärvårdsjouren på Åsidan. Där jobbar personalen hårt med den lille killen. Snart beställs en ambulans för vidare färd till Mälarsjukhuset – inga barn kan läggas in på sjukhuset i Nyköping.
Där konstaterades RS-virus och Jamie lades in i tre dagar. Han fick syrgas och Mia och Jesper upplevde många tunga timmar.
Ett larm tjöt ideligen hos Jamie, dag som natt, eftersom han inte kunde syresätta sitt eget blod. Så fort han fick syrgas blev det bra, men samma sak hände gång på gång.
Andra dygnet var värst. Läkarna menade att det var bra att Jamie blev sämre, för då gick sjukdomsförloppet framåt. Det var svårt att förstå.
– Det var tufft se sin lilla huligan bara vila lugnt och jobba med andningen, att se sitt lilla hjärta så sjuk, säger Mia Onkamo.
Hon vill att lappar sätts upp på förskolorna när RS har konstaterats, precis som när löss och magsjuka sprids. Föräldrar till barn med spädbarnssyskon borde få välja om de vill ha sina barn hemma under en sådan period, menar hon.
– RS kan vara dödligt för små barn. Borde inte dagis föra informationen vidare? Jag undrar hur många barn mitt barn har smittat, säger Mia Onkamo.