EU och Nato ska inte behöva konkurrera

När Nato håller möte på svensk mark, i Åre, tillsammans med samarbetsstaterna i Euroatlantiska partnerskapsrådet, mobiliseras Natomotståndet. Trots att detta enligt en färsk opinionsundersökning har ökat, borde Nato inte framstå som en kontroversiell aktör för det alliansfria Sverige. Idag tycker ju exempelvis Svenska Freds att svenska samövningar med Nato för fredsbevarande insatser, fyller en viktig funktion. Kärnan i det svenska Natomotståndet flyttar politiskt allt längre åt vänster i takt med att kalla kriget-retoriken blir alltmer mossig. Det är troligt att den stora delen av detta motstånd idag har mer att göra med USA än med Nato.

Sveriges förhållande till Nato behöver inte vara särskilt komplicerat. Det finns redan en samverkan inom Partnerskap för fred, en organisation som idag täcker nästan hela Europa och Nordamerika. Gemensamma övningar är inte särskilt kontroversiella, sådana hålls med jämna mellanrum. Men frågan om det finns ett värde i ett framtida svenskt Nato-medlemskap beror på vad organisationen ser som sin framtida roll. Än så länge är medlemskapsfrågan inte särskilt angelägen.

Nato söker sin position i ett Europa efter det kalla kriget. Vi såg hur illa försvarsalliansen for av slitningarna vid Irak-kriget. Detta motbevisade samtidigt tesen om att Nato skulle vara USA:s redskap. De sår som öppnades då, är inte läkta än. Sådant tar tid. Och Natos styrka ligger i medlemsstaternas enighet, osämja handlingsförlamar. Därför tvekar organisationen exempelvis när Afrikanska unionen ber om Natos hjälp till Darfur-provinsen i Sudan.
Utöver löftena om ömsesidigt försvar, är Nato fortfarande en viktig säkerhetspolitisk länk över Atlanten och inom ramverket Partnerskap för fred kan USA, Europa och Ryssland mötas i militära och säkerhetspolitiska ärenden. Rent försvarsmässigt står Nato ohotat i Europa, även om den europeiska unionen inrättar snabbinsatsstyrkor för fredsfrämjande militära insatser.

Samtidigt behöver det bli tydligare vad Natos roll ska vara i förhållande till EU, som växer och blir en allt viktigare internationell politisk aktör. Nato och EU ska inte behöva konkurrera om utrymmet. Som aktörer för internationell krishantering däremot kan de gemensamma musklerna däremot komma väl till pass.