Eva ska säga ja till Gud

I byn där jag växte upp i Holland, betraktades barnen som gick i den kristna skolan nästan som från en annan planet, berättar Eva Hallin, som är en av fem vuxenkonfirmander i Nyköping. Själv hade hon inga religiösa tankegångar förrän tills för tre år sedan, då hon började fundera över existentiella frågor. I hemlandet hade hon mediterat, och när hon ville prova det här kom hon i kontakt med den kristna tron och svenska kyrkan. Därefter hamnade hon i en frireligiös samtalsgrupp där olika frågor belystes. Vem var Jesus? Hur ska jag läsa bibeln?
Det var framförallt människorna som berörde mig, och den värme och gemenskap jag mottogs i.

Intresset drev Eva vidare till en konfirmationsgrupp för vuxna. I Holland finns ingen motsvarande tradition att konfirmera sig. Eva, som alltid haft intresse för rättvisa och solidaritet, tycker att hon fått en ny syn på livet genom sin tro.
Det som är så befriande i kristendomen är att man lägger bort sig själv för att istället bry sig om andra. Det ligger så mycket i att man ska älska Gud och sin nästa så som sig själv.
Tillsammans med man och barn bor Eva på Arnö i Nyköping sedan fyra år tillbaka. Hon går en specialistutbildning till allmänläkare och tycker det är viktigt att ha en nära kontakt med patienterna, att inte hamna för långt ovanför. Drömmen är att få arbeta med sjuka människor som glöms bort i vården.
Det skulle vara underbart om jag kunde arbeta med vård för överviktiga, alkoholister, människor med kronisk smärta eller barn som far illa, till exempel.
Enligt henne är det viktiga att se människan, inte bara sjukdomstillståndet.

Efter upptäckten av sin tro upplever hon sig som mer trygg och harmonisk. Hon berättar att hon alltid sökt efter vägledning, och tycker det är skönt att ha hittat rätt.
Att konfirmeras är ett sätt att på nytt få säga ja till Gud men också för Gud att säga ja till mig, det är en fortsättning av dopet. Jag hade en vetenskaplig uppväxt, men efter alla samtal känner jag att jag vill tro.