Exit Ådalen

Styrelsen för psykologiskt försvar visar i en opinionsmätning att en klar majoritet, 60 procent, av svenska folket tycker det vore mycket bra om militären får ge polisen hjälp att bekämpa terrorism. Opinionsmätningar är inte allt, men det kan delvis förklara varför de opinionskänsliga socialdemokraterna börjar svänga i frågan om att dra nytta av militärens kunskaper på fler områden än försvar mot militärt angrepp.

Det är på tiden. Rädslan för att använda militär kompetens för att bistå det civila samhället bottnar i arvet av händelserna i Ådalen 1931, då militära styrkor sattes in och öppnade eld mot civila demonstranter. En tragedi som kostade fem människor livet. Men samhället förändras över tid, ibland i positiv riktning, ibland i motsatt. Maktförhållanden likaså. Gårdagens bekymmer definierar inte nödvändigtvis dagens problem. Ingen talar om att möta demonstrationer med militär trupp. Traumat Ådalen, för drygt 70 år sedan, får inte hindra oss från att söka goda lösningar för framtiden.

Under Folk och försvars rikskonferens har hörts nya tongångar. Krisberedskapsmyndighetens generaldirektör Ann-Louise Eksborg vill kunna dra nytta av försvarets kompetens för att möta terrorangrepp eller liknande hot. Vid ett stort terrorangrepp ska inte försvaret sitta och vänta på klartecken för att skydda och värna medborgarna.

Såväl försvarsminister Leni Björklund (s) som justiteminister Thomas Bodström (s) har markerat en positiv inställning till att kunna dra nytta av försvaret även om de nogsamt passat vad gäller detaljerna för att möta terrorhot. Det återstår säkert att se vad statsministern själv tycker. Men det är annorlunda tongångar jämfört med tidigare och det är lovvärt. För att samhällets olika kompetenser ska stå som starkast där och när de behövs, måste vi dra nytta också av kunnandet inom försvarsmakten.

Olof Jonmyren