Sara Mohammad utsattes själv för hedersförtryck som flicka i irakiska Kurdistan. Efter hedersmordet på Pela 1999 grundade hon riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF. Idag är hon ordförande för organisation samt hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Linköpings universitet.
Samhällets arbete mot hedersförtryck har sedan morden på Pela och Fadime blivit bättre. Men det finns mycket kvar att göra enligt Sara Mohammad.
– Vi har fått tvångsäktenskapslagen, vi har kriminaliserat könsstympning, vi har debatt om att stänga religiösa friskolor och vi har utbildningsinsatser om hedersvåld riktat till olika yrkesgrupper. Det är framgångar. Men om man tänker på verkligheten, så har 10 procent gjorts och 90 procent finns kvar att göra.
För några år sedan kunde polisen skratta åt oss när vi sa att en bild på Facebook kunde leda till mord.
Hon anser att samhällets olika instanser, som polis och socialtjänst, behöver samarbeta bättre. Hon berättar att hon ofta sett hur en hedersförtryckt person efter en första orosanmälan flyttas till en annan stad men att signalen sedan inte skickas vidare till polisen eller skolan i den nya staden.
– Ingen aktör kan lyckas hela vägen ensam, så man måste hjälpas åt. Jag hör ibland att skolpersonal som orosanmäler inte känner sig trygg i att socialtjänsten gör rätt, att de snabbt tar hand om fallet. Å andra sidan har jag också hört om skolpersonal som förmedlar maktlösheten till flickan eller pojken istället för att polisanmäla eller orosanmäla till socialtjänsten och göra sitt bästa.
Och hon kräver också att polisen tar hedersproblematiken på allvar och utbildar sig kontinuerligt.
– Om polisen eller rättsväsendet hade haft mer kunskap skulle många fler hedersbrott betraktas just så. För några år sedan kunde polisen skratta åt oss när vi sa att en bild på Facebook kunde leda till mord. Vi tjatade om det om och om igen. Men när Ramin kidnappades i Gävle och dödades i utkanten av Sundsvall just på grund av en bild fick man det svart på vitt, säger hon och syftar på tortyrmordet på Ramin Sherzaj 2016 som dödades av sin flickväns familj på grund av att han hade lagt upp en bild på Facebook där paret hade kinderna mot varandra.
GAPF bildades för att motverka hedersförtryck och hjälper många offer genom stöd och råd om hur de kan polisanmäla och få hjälp av socialtjänsten.
– Polisen har ofta inte tillräckligt med underlag för att åklagaren ska ta häktningsbeslut. Därför ger jag råd till offren om att dröja med polisanmälan innan de har samlat in bevisunderlag ibland. Det kan faktiskt kosta en misshandel, men i min värld är det värt att göra så eftersom man behöver bilder på skadorna.
Skolpersonal måste orosanmäla eller polisanmäla, det är deras ansvar.
Hon menar också att polisen måste ställa alla frågor som kan leda till åtal, vilket inte sker idag enligt henne.
– Det är brist på civilkurage och professionalitet i hantering av många förhör. En polis berättade för mig att han har blivit tillsagd av en misstänkt att han var rasist. Den misstänkte hade sagt: ”Varför ställer du den frågan? Skulle du ställa den till en svensk också? Poliser vågar inte ställa alla konkreta frågor som har med brottet och mekanismer bakom hedersbrott att göra.
Sara Mohammad vill också se mer engagemang i skolorna, det är där många som är förtryckta berättar om det för första gången. Hennes egen räddning ifrån tvångsäktenskap i Kurdistan var att hon visste att det fanns någon som kunde hjälpa henne, i hennes fall en kusin.
– Skolpersonal måste orosanmäla eller polisanmäla, det är deras ansvar. Men de måste också säga att de kan ställa upp när barnet behöver hjälp, de måste uttrycka det och bygga en tillitsrelation med eleverna. .