Fagert tal om solidaritet
Det bakomliggande budskapet är egentligen: Se vilka härliga förmåner vi erbjuder dig bara du ger oss din röst. Någon annan betalar. Det kallas skattefinansiering på politikerspråk och är något väldigt eftersträvansvärt och ett utryck för solidaritet. Det ger makt åt politikerna.
Om man skänker egna pengar till något behjärtansvärt kallas det välgörenhet. Det är ett belastat ord och tycks stå för något suspekt. Om däremot politiker utövar välgörenhet med andras pengar, då talar man om solidaritet.
Jo jo, att ge bort andras pengar det är fint det, och nu vill man ha din röst för att kunna fortsätta göra det, helst i ännu högre grad.
Vad som menas med solidaritet är oklart. Professor S-E Liedman har skrivit en bok om det. Jag läste den men blev inte så mycket klokare. Göran Persson har i sin bok gjort tolkningen, att solidaritet är att se sig själv i andra. Att han helst ser sig själv bland Sörmlands godsägare är väl numera välbekant. Om det är så solidariskt vet jag inte.
Man kanske kan vända på det hela istället, till att solidaritet är att se andra i sig själv. En herrgård åt alla, som någon skrev i en insändare, kunde ju vara en lämplig paroll.
För egen del förknippar jag begreppet solidaritet med en frivillig ömsesidig överenskommelse om gemensamt ansvar mellan två eller flera parter. En för alla, alla för en är en fras som brukar nämnas i samband med solidaritet.
Man kan inte tvingas till solidaritet. Att till exempel tvingas betala skatt handlar inte om solidaritet. Att i laga ordning betala sin skatt, vilket man ska göra, är inte solidariskt. Det är att vara lojal mot överheten.
Om Andersson, Pettersson och Lundström kommer överens om att bistå Svensson, som hamnat i svårigheter, så idkar man välgörenhet mot Svensson i solidaritet med varandra. Man är inte solidarisk mot Svensson utan med varandra.
Gå inte på politikernas fagra prat om solidaritet.
Hans Nilsson
Så jobbar vi med nyheter