Faiza Ahmeds pappa blev 2009 bortförd av al-Shabaab, den militanta islamistiska rörelsen som är verksam i Somalia.
– Pappa är död, säger hon.
– Det är så det slutar när al-Shabaab kommer och för bort personer i Somalia, säger Faizas mamma Nasteha Ali Jusuf.
När extremistgruppen några år senare ville gifta bort den då 11-åriga Faiza och hennes systrar, bestämde sig Nasteha och Faiza för att fly till Sverige. Systrarna är fortfarande kvar i Somalia och Faiza vet inte vad som hänt dem.
De anlände till Sverige mitt i vintern 2012. Faiza kunde inte ett ord svenska, men hade studerat lite engelska i Somalia. Tre månader senare började hon skolan och efter sommaren, i sjuan på Långbergsskolan.
– Jag var blyg och vågade inte riktigt prata med klasskamraterna. Trodde att de skulle skratta åt mig när jag sa fel, säger Faiza.
Hennes farhågor visade sig dock vara fel. Ingen skrattade, utan rättade bara när något ord blev tokigt. Så här i efterhand tänker Faiza att hon skulle ha pratat mer med klasskompisarna direkt från början. Och inte ha varit så försiktig.
De första veckorna gick en lärare bredvid och förklarade svåra ord och efteråt gick de igenom lektionerna. Som ett extra stöd placerade lärarna henne bredvid klasskamrater som var duktiga på engelska.
– Jag förstod inte 70 procent av vad de pratade om på lektionerna.
Lärare och klasskamrater hjälpte till för att få skolan att fungera, men det viktigaste var inställningen.
– Jag vill bli psykiatriker och jobbar hårt för att uppnå min dröm.
Genom att titta på Bolibompa på SVT och läsa Pippi Långstrump utvecklades språkförmågan. Genom tjänsten Google översätt filtrerades de svenska texterna för att göra lektionsmaterialet mer lättläst. I åttan började svenskan flyta på mer naturligt.
Nu har Faiza gått ut nian och har utmärkta betyg – högst meritvärde i hela klassen. Dessutom belönades hon med ett stipendium för Bästa utveckling. Men hon tror att hon kunde ha presterat ännu bättre om hon visste att hon får stanna i Sverige. Hon och hennes mamma har inte permanent uppehållstillstånd och stressen har påverkat studierna negativt.
Faiza upplever det som om hon är mindre värd än alla andra ungdomar och barn som får vara kvar.
– Fick jag bli psykiatriker skulle jag jobba i Sverige, men även hjälpa kvinnor i Somalia. Fick jag stanna skulle jag veta att jag har en framtid.