Vi är ett kompisgäng som åker på en fotbollsresa varje höst. I år var destinationen Rajko Mitic-stadion och Röda stjärnan Belgrad, som skulle möta toppkonkurenten Vojvodina.
Kvaliteten på plan var i sanningens namn inte mycket att hänga i julgranen. Spelet höll ungefär allsvensk klass. Alla som är fotbollsintresserade vet ju dock att läktarkultur och inramning ofta lockar minst lika mycket som spelet i sig.
Snacket inför var att det skulle bli stökigt. Servitören på lunchrestaurangen höjde på ögonbrynen och utbrast "really?!" när vi berättade att vi skulle gå på matchen. Det skulle vara "dangerous". Någon nämnde att en polis hade blivit misshandlad till döds i samband med en match förra året. Vi bestämde oss för att inte köpa några halsdukar.
Väl inne på arenan var det såklart hur lugnt som helst. Vi satt bland barnfamiljer och pensionärer som tuggade på solrosfrön och hejade på sitt lag. Visst, klacken sköt både raketer och rökbomber inför andra halvlek, men någon fara för liv och lem var det sannerligen inte.
Vart vill jag komma med det här då? Jo, ibland hör man samma sak här hemma i Sverige. Det är farligt att gå på fotboll heter det. Var inte den där servitören, sprid inga myter. Gå på en match, ta med dig barnen och bilda dig en egen uppfattning. Jag lovar, det är både trevligt, spännande, och hur lugnt som helst.