Familjen först för favoriten Pelle
Första barnet, pappaledig och ny tränare/sportchef i Nyköpings BIS. 2001 har inneburit många nya saker för Pelle Andersson.
Den gröna gräsmattan är kortklippt och det finns få rabatter.
Bara där kan man utläsa att familjen Andersson har andra intressen än trädgårdsskötsel.
Resor är en, Nathalie, tre och en halv månad, en annan.
Pelle har pappaledigt till den sista juli för att hinna rå om sitt första barn. Och enligt hustrun Anna är det han som är mest sjåpig.
Jag skulle fila hennes naglar i dag och så fort hon började gråta kom han och räddade henne, berättar hon.
Enligt Anna är det Pelle som favoriten i Nathalies värld just nu.
Det är bara när det är matdags som mamma duger.
30-tals huset är Annas föräldrahem och det har de haft som en stadig punkt i livet. För när paret flyttade ihop -93 kom en ny fläkt in i Pelles liv.
Han var lite hemkär, säger Anna och småler när hon tittar på sin man.
Därmed tvingas Pelle berätta om ett av sin stora misstag.
Jag hade chansen att bli spelande tränare i Ullern.
Jag hade även fixat så att Johan Eriksson i Sleipner skulle följa med, men jag hoppade av i sista minuten. Jag lyssnade kanske lite för mycket på vad andra tyckte.
När Anna kom in i bilden vågade dock Pelle ta steget ut i fotbollseuropa.
Många hade väl trott när vi började renovera huset här att vi skulle slå oss till ro, skaffa barn, hund och Volvo, men vi bestämde oss för att ta chansen i Norge.
Tynset blev första adress, Trysil andra. Två säsonger på varje ställe.
Och det har ingen av dem ångrat. Norge hör fortfarande till Annas favoritställe.
Till Tynset skulle jag vilja flytta, säger Anna. Jag älskar snö och vinter.
Nej jag vill bo i Grekland. Att sitta på ett café och prata med de gamla gubbarna där det är ett helt perfekt liv, säger Pelle.
Det är enda gången som paret har olika åsikter under tiden SN-sporten är på besök. Annars är de rörande ense om allt. När Pelle ska börja berätta en historia från sitt fotbollsliv vet Anna redan slutet och skrattar innan poängen.
De verkar väldigt sammansvetsade.
Det blir nog så när man flyttar till en ny plats. Då har man bara varandra. Och vi gör allting tillsammans. Jag var till exempel lagledare i Norge då Pelle tränade laget, säger Anna.
I idrottsvärlden finns det en hel ryggdunkande och man får vara lite försiktig innan man vet vem man kan lita på, säger Pelle.
Efter Norge blev det en sväng till norra Grekland där Anna har sin släkt. Pelle var tränare för ett ungdomslag.
Så det fanns inte riktigt samma press att vi skulle prestera toppresultat, säger han.
Ingen risk för att bli utkickad alltså om det blev för mycket förluster.
Av hans adepter finns numera en i italienska Brescia och en kunde man se i det grekiska juniorlandslaget då EM avgjordes för ett tag sedan.
Där nere var jag tvingad att bli mer auktoritär som tränare, annars gillar jag mer den pedagogiska ledartypen. Och aldrig att jag skulle ha på mig en kostym till matcherna. Det är inte jag.
Någon direkt tränarförebild har han inte.
Det finns redan för många Svennis och Stuart Baxter kopior. det är viktigt att man är den man är och inte ikläder sig en roll som tränare.
Aldrig att man skulle få höra Pelle skälla på en spelare eller domare heller.
Det är bättre att lyfta fram allt positivt, säger han. Och det finns inget värre än att se en spelare och tränare som skriker åt varandra. Då syns det att något inte är rätt i laget.
Pelle har introducerat ett motto i NBIS, Våga vara annorlunda. Det betyder till exempel att spelarna själva får ta ansvar om de vill göra anfall uppåt planen.
Spelarna har valt och de har för det mesta en känsla för när de ska göra vissa saker. Då ska inte jag stå och säga att de inte får göra det.
Han försöker själv leva upp till mottot till exempel genom att hänga den norska flaggan utanför verandan.
Det var några grannar som rynkade på näsan när vi satte upp den 17 maj, och därför har vi behållit den uppe, säger Pelle.
Ett skadat knä gjorde att Pelle fick lägga av som fotbollsspelare. Inte ens sju operationer och plast i knät hjälpte och han kan idag bara se fram emot att skadan blir värre.
Jag höll på för länge med dubbla idrotter, tror han. Jag spelade bandy också och det blev aldrig något uppehåll.
Men lägga av med sitt sportande kunde han inte utan fortsatte som tränare istället. Efter säsongerna i Norge och i Grekland paret flyttade hastigt hem till Sverige då NATO-trupperna passerade deras stad på väg in i Makedonien blev det ett ettårigt besök på Färöarna där han fick vara med och coacha Torshavn i UEFA- cupmatcherna mot AB Köpenhamn.
Det var egentligen inga bra matcher sett med Färöiska ögon, men det var kul. Vilken stämning. Radio och tidningar bevakade dem och TV 3 direktsände.
Den stora vinsten på Färöarna stod Pelle själv för.
Helt plötsligt sa killarna att det var final i en cup. Hur vi hade tagit oss dit vet jag inte, men den, Ula cupen, var stor. På läktarna satt 4 500 människor. Vi spelade matchen och efter att ha lagt ett antal straffar stod det 1717. Då tröttnade domaren och sa att nu får tränarna avgöra vem som ska vinna. Så det var bara att låna ett par fotbollsskor och slå en straff. Och jag prickade in mitt skott. Vi vann en stor buckla och efter det blev folk som tokiga. Fotboll är nummer ett på Färöarna och den här veckan firade de självständighetsdagen så det blev mycket festande.
Många svenska tränare drömmer om att ta steget ut i Europa. Till dessa har Pelle några råd:
Ha rätt kontakter och vara lite osvensk. Sen gäller det bara att våga att ta det gyllene steget.
Miljonär på fotbollen har han inte blivit. Om man inte räknar erfarenhet och drachmer.
Men vi tycker inte om att planera för framtiden, tycker inte om för mycket måsten i det vardagliga livet, så det har passat oss perfekt.
Kanske beror det på att Pelle alltid sätter en gräns mellan jobb och fritid.
Du kan aldrig se honom titta på en Tipsextra match eller så, säger Anna. Och man kan knappt se på honom om det gått dåligt på en match. Bara att han sitter och analyserar spelet lite mer efteråt då.
På måndag spelas den näst sista matchen i division två innan NBIS tar sommarlov. Och motståndare är Pelles gamla klubb Sleipner. Bäddat för intriger?
Sleipner är alltid Sleipner. Morfar var involverad som ledare och jag har andra släktingar som jobbat för klubben. Men på måndag får de gärna förlora.
Så jobbar vi med nyheter