Fanny älskar att lägga pussel
Det är så varmt inne ibland, säger hon. Förra året sov jag här en natt när det var ett jätteåskväder som dundrade runtomkring, men det gick bra. Och än så länge är det inga myggor.
Fanny växte upp på 1910-talet på Östermalm inne i Stockholm, men flyttade med man och barn till en gård utanför Gnesta på 40-talet. De hade mjölkkor och odlade bland annat vete och råg och hade fullt upp. Efter mannens bortgång bodde hon kvar några år själv, men flyttade för tjugotvå år sedan in i centrala Gnesta.
Det var spännande att flytta hit, husen var precis under uppbyggnad. Det är en underbar våning jag bor i.
Men hon är bekymrad över att området förändras med tiden. Ett grönområde alldeles i närheten har försvunnit och nu ska nya bostäder byggas. Hon har utsikt över bygget från balkongen, som är det rum som också används till det stora specialintresset. Att lägga pussel.
Det är roligt för det prövar tålamodet och det är stimulerande. Det värsta är att kommer man igång är det svårt att sluta. I vintras pusslade jag till klockan två på nätterna.
Pusslandet har kommit och gått genom Fannys liv. På landet hade hon ett särskilt rum där hon kunde lägga stora pussel. För att underlätta utövandet av hobbyn har hon uppfunnit en särskild pusslingsbricka. På den får hela pusslet plats med femhundra bitar, och den är enkel att flytta eller hasa ned i knät. Och så slipper man blockera hemmets bästa bord.
En av mina söner gjorde brickan till mig. Innermåtten måste vara minst fyrtio gånger femtiofem centimeter så man får lite skvalprum. Men det är dubbelt så roligt att pussla på brickan.
Pusslen lånas av vänner och barn och cirkulerar. Fanny tycker det är lite synd att biblioteket inte har möjlighet till utlåning, för det blir nog minst ett pussel i veckan.
Det är ett tips till alla istället för att sitta och ha tråkigt, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter