Fantastisk körklang

Resultatet blev att han med sin egen 35-hövdade kör Pro Musica skapade en gräns överskridande konsert med körmusik från många länder: Cuba, Filippinerna, Venezuela, USA och Ryssland.
I lördags gav kören denna konsert i Stockholm och i går en repris för publiken i Trosa. Och kyrkan blev full, glädjande nog.
Den fantastiska körklangen från alla stämmor var en ren njutning i sig, tydligast kanske i Samuel Barbers berömda Adagio, här med texten ”Agnus Dei” som en bön om medlidande.
Likaså att se hur Jan Yngwe med sina händer skapade musiken. Och från slagverkaren Johan Renman kom spännande stycken som mellanspel på marimba och andra slagverk.
Allra mäktigast var det sista stycket, som var första satsen ur ”Konsert för kör” av Alfred Schnittke med text av en armenisk mystiker om Kärleken och Guds allmakt. Sångarna verkade helt säkra här på allt som är ursvårt med täta dissonanser med upp till 16 stämmor och hade kraften för de våldsamma utbrotten men också skönheten för den romantiska traditionen från Tjajkovskij och Rachmaninov. Och vilka höga sopraner sedan och djupa basar!
Märkligt var det annars hur latinet håller sitt grepp som språk för sakral musik. Av Cubanen Calixto Álvarez fick vi höra ”Lacrymosa” där herrarna sjöng den tårefyllda Maria-hyllningen och solisten med spänd röst en afrikansk bön.
John August Pamintuan från Filippinerna byggde på klagosången ”De profundis” och lade samtidigt på Lorcas spanska text om de för alltid döda, så helheten blev en energimyllrande kommentar till storstaden New York.
Något lugnt och riktigt vackert har däremot César Alejandro Carillo från Venezuela skapat med sin ”Magnificat” från 2010.
Och så var det Eric Whitacre som fortsatt med sin täta kluster-stil i nya ”Nox Aurumque” från 2009.