Färgen och rörelsen är Björn Adegrens språk
Abstrakta former och överväldigande former. Det är Björn Adegrens två starka signum. Nu har han samlat ett urval av sin konst under de senaste tjugo åren till en utställning i Nyköping.
Jag sätter neonkonstverken lite åt sidan för att de inte ska se ut som tavlor, utan mer som objekt som lyser. Blandar jag ihop dem med tavlorna blir det fel sorts konkurrens. Det är viktigt hur man hänger konsten, säger Björn Adegren och blickar ut över konsthallen i Pelles lusthus i Nyköping där hans konst från närmare tjugo år tillbaka har samlats. Hängningen är ingen bagatell också av det skälet att det måste bli en rörelse, ett samspel där man kan jobba med kontraster, menar han.
Rörelsen är den andra stora gemensamma nämnaren i Björns konst förutom de intensiva färgerna. Det är rörelsen som han vill återskapa.
Jag tycker om städer och har bott i London och Paris där det är gott om folk, det är spännande. Kairo är nästan en önskedröm. Jag tittar på rörelserna, det som händer när människor rör sig i olika riktningar. Jag blir fångad av något där och försöker uttrycka det på något sätt. Men det är lättare sagt än gjort!
Rörelserna översätts till duk. Olja är det material han alltid har använt, förutom en period då han testade på akryl. Men det torkade för fort, blev för matt och stumt, även om han ibland var tvungen att lukta på duken för att komma ihåg vilket material han hade använt. För att få fram den så essentiella lyskraften i färgerna fungerar oljan bättre, tycker Björn. Neonet har något liknande egenskap.
Neonets form är spännande. Glasröret som slingrar sig, det är en sensuell kvalitet som jag är fängslad av. Jag använder mig alltid av en sorts fond som arbetar emot ljuset. Det är alltid två olika sorters färg jag vill ha en dialog däremellan.
Han har alltid vetat att han skulle bli konstnär, det var kört redan från början. Eller vetat han bestämde sig aldrig, det bara blev så, berättar han. På senare år har han märkt att det blir allt svårare att skiljas från konstverken, så ibland håller han undan en del saker som han vill behålla. Men målet är alltid att få en reaktion från publiken. Gärna en känsla av engagemang, en ingång. Men folk kan ha väldigt olika reaktioner på hans konst, berättar Björn. Eftersom han målar förenklade rörelser, kan folk reagera helt olika på samma målning, vilket han tycker är roligt att lägga märke till .
Det är något som åskådaren skapar. Jag tänker inte ens själv ut hur jag ska göra när jag börjar, i så fall blir det illustration. Jag skapa en spänning i färger och former, en spänning som ju ofta finns i mellanrummen. När jag har fått flyt eller fart på det jag väntar på, när målningen talar om själv vad den vill ha, då är jag nöjd.
Så jobbar vi med nyheter