Färgexplosioni kolonilotten
Det är sensommar i trädgården.Växterna behöver ses över innan hösten kommer, precis som med en väl använd sommarjacka som ska lappas, lagas, tvättas och hängas in i garderoben till nästa sommar.
Olle påtar och gräver. Skakar på huvudet åt potatisblasten som fått bladmögel. Han skär av blasten för att få bort möglet men då slutar också potatisen att växa.
Några fina mandelpotatisar får han i alla fall upp och det är han glad för som den ångermanlänning han är. Vad vore väl surströmmingen utan mandelpotatis?
Ringblommorna riktigt glöder i solskenet. De står sig ännu ett bra tag. Och snart börjar höstastrarna blomma och det blir rena färg
explosionen i kolonilandet.
Gurkorna sjunger på sista versen, säger Olle och visar en hink som är till brädden fylld med gurkor. De får inte bli för stora. Skördar man dem inte varje dag växer de sig stora som squash.
Squash finns det gott om i landet. Vi knackar lite lätt på dem för att höra om de låter ihåliga nog att vara mogna för att ätas. Det är inte lika bråttom att ta upp squashen som gurkorna, så de som inte är färdiga får ligga och växa till sig.
Vi går vidare utmed raderna av grönsaker. Den plocksallat som har växt sig för stor hamnar i komposten. En ny generation sallad är på gång.
Mangolden är grön och fin.
Den kan jag skörda långt efter att det blivit frost. Den vi inte äter upp direkt fryser jag in. 1 2 minuters förvällning och sen in i frysen.
Han har svartrot också, fattig mans sparris som den också kallas. Det är bland det sista han skördar innan det är dags att stänga skafferiet för vintern.
Olle har bondbönor och sockerärter som ska plockas helst varje dag för att inte bli för stora.
Den bredbladiga persiljan börjar bli för stor den grävs upp och kastas på komposten. Inte är det mycket att frysa, tycker Olle som anser att persiljan tappar smaken när man fryser den, åtminstone den bredbladiga.
Bärbuskarna är nästa station i Olle Vejbys koloniland. Svarta och röda vinbär är skördade, nu är det dags att klippa av de äldsta stammarna.
Jag brukar ta ungefär var tredje stam. Är det nya skott på stammarna så får de vara ifred.
Det är med hallonen som med vinbären om inte stammarna klipps ned blir nästa års skörd sämre och bären små.
Jag brukar klippa bort de hallonstammar som gett bär, säger Olle och pekar på stammar med gula och skrumpnande löv.
En hel massa bin surrar idogt i en stor kärleksört. De köttiga bladen verkar vara rena kalaset. Olle funderar på att flytta kärleksörten till nästa år och sätta ett kvittenträd istället.
För den goda marmeladens skull, smackar han.
Så jobbar vi med nyheter