Febe älskar att dikta
Jag älskar att gå barfota i mossan tidigt på morgonen när daggkåporna har vattendroppar som pärlor i sig, säger hon. Naturen är inspirerande.
Diktintresset har gått i arv hon visar en pärm med samlade berättelser och verser som hennes mor skrev.
Disken fick stå. Mamma tog sig alltid tid för oss när vi var små och vi satt andäktigt och lyssnade på henne när hon berättade sagor.
Febe växte upp i en familj med sju syskon och när hon var 17 år började hon arbeta som hembiträde i Oxelösund. Sedan följde jobb på fabriken som tillverkade lysrörsarmaturer och därefter en anställning som köksa på Malmgården under perioden då järnverket byggdes.
Det var ett tungt arbete, jag diskade och rensade fisk. Varje dag fick jag lyfta 50-kilos potatissäckar och tömma i skalaren, det gick åt 250 kilo potatis om dagen som också skulle efterskalas. Jag drömde om potatis på nätterna, skrattar hon.
Febe sörjer att Folkets Park i Oxelösund försvann och många roliga kvällar med den i samband med järnverkets tillkomst. Vännerna träffade hon ofta på Café Hästen. Dit erbjöd hennes blivande man skjuts en dag, men de hamnade istället på ett fik i Norrköping. På en vinglig soffa satt de och fnissade på det i övrigt tysta caféet där alla pratade i viskande ton.
På hemvägen gick vi förbi en blomsteraffär och då sa min man Om du och jag flyttar ihop så ska vi ha mycket blommor i fönstren.
Det dröjde ett tag innan grönskan tog plats i fönstren, men 1963 flyttade paret till Norrköping där de startade en affär för att sälja symaskiner. En son och en dotter kom till världen och familjen bosatte sig i Nyköping några år senare. Strax efter flytten gick hennes man bort, bara 40 år gammal.
Det var kämpigt, yngsta barnet var två och ett halvt år.
Men sångerna och berättelserna fanns hela tiden med i hennes liv, även när tiderna var svåra. Nu när hon en önskan att dela med sig av sina tankar.
Jag har redan en juldikt klar, säger Febe lite hemlighetsfullt.
Höstfunderingar av Febe Sellberg
Nu kommer vi till den vemodiga hösten
Då man blir skrovlig och hes i rösten
Och bladen från träden falla, så marken blir gul
Och då vet vi alla, att det inte är långt kvar till jul
Men fåglarna har redan sin långa färd startat
Och sommarstugeägaren sin gård har krattat
Nu jobbar alla så att svetten lackar,
tills nästa sommar de ränseln packar
Men än får vi vänta på nya sippor och bär
För först kommer snön och marken klär
Men gå nu inte och bli ledsen för det,
för hösten har också sin tjusning du vet.
Så jobbar vi med nyheter