‒Jag vill inte säga "så här är det" utan vill att folk ska tänka efter själva, säger Åsa Kvissberg.
Hon har varit "hemma" i Sverige och hembyn Rimfors utanför Linköping i en knapp vecka. Hennes andra hem sedan åtta år tillbaka är San Diego i USA och tillsammans med maken har hon fraktat bilderna till utställningen på Galleri Sjöhästen, på flyget – ihoprullade i både golfbagar och skidfodral.
Åsa Kvissberg ser sig själv som en feministisk målare, för att det i egenskap av kvinna som hon förhåller sig till världen. Samtidigt menar hon att fascinationen för "innanförskalet" och det perfekta yttre skalet som vi i egenskap av människor ofta visar upp, präglat hela hennes 30-åriga konstnärskarriär.
Hon har precis avslutat en utställning hemma i Kalifornien med namnet "Disconnecting, connecting" och det är bilder ur den utställningen som hon fraktat med sig till Sverige, samt unika tryck med tema "vänner".
‒Utställningen handlar om vad det uppkopplade samhället gör med oss. Vi vill så gärna vara nära varandra, ändå är finns ett avstånd mellan människor i dag, och just det här tomrummet intresserar mig, säger hon.
‒Det är liksom roligare att chatta med en okänd person på internet än att prata med den man sitter bredvid på bussen, fortsätter hon.
Det här budskapet har hon fått in i de grafiska och samtidigt detaljrika målningarna i utställningen. Bilderna är fyllda av människor och dolda symboler och budskap som växer fram ju längre man betraktar bilderna. Och avståndet mellan figurerna är påtagligt. Tekniskt använder hon sig bara av vattenbaserade element – en följd av att hon för några år sedan utvecklade kraftig allergi mot lösningsmedel.
– Jag tål inte lösningsmedel som terpentin och rödsprit längre. Det har gjort att jag fått tänka om i mitt skapande. Numera blandar jag krita, pastell, pennor, och pigment – allt vattenlösligt. Jag bygger mina verk i lager, lägger till, tar bort, tills jag är nöjd. Baksidan är att de tar mig alldeles för lång tid att göra, säger hon.
Vi kommer in på kulturer och vad som skiljer det amerikanska samhället mot det svenska. Åsa Kvissberg menar att både USA och Sverige är dygnet runt-samhällen där människor ständigt är uppkopplade. Och att utmattningssyndrom och utbrändhet är lika förekommande i USA, men att folk går in i väggen av olika anledningar.
‒I ett skattefinansierat välfärdsland som Sverige finns andra typer av rädslor än i USA. Medan amerikanerna oftast har flera jobb och är livrädda för att bli gamla och inte ha några pengar, finns det en annan slags ängslighet i Sverige. Jag upplever att svenskarna är rädda för att inte få vara med, att vi ska missa något. Därför måste vi i sociala sammanhang visa upp den perfekta ytan och anpassa oss till gruppen, vilket också skapar en slags stress.
Utställningen har vernissage under lördagen i konstnärens närvaro.