Festlig filmmusik för barn i världen

Men upplägget med filmmusik av olika slag och samtidigt stillbilder på en stor projektorduk skapade förutsättningar för att locka en bredare publik i alla åldrar. Och familjekonserter har vi inte alltför ofta.
Festligast av allt blev slutklämmen med alla på scenen och fullt ös i marschen ”Colonel Bogey”, den där soldaterna visslar i krigsfilmen ”Bron över floden Kwai”.
Det lättsamma kom också från presentatören Anders Tegner, som nog bjöd på en och annan utvikning och ordlek för mycket men samtidigt välbehövligt band ihop allt och fick till en del småroliga intervjuer med bandledarna.
För musikerna i de tre orkestrarna bör denna dag också ha skapat fler kontakter plus att det säkert var extra spännande för ungdomarna i Musikskolan att få inleda och spela, inte bara för kamrater och föräldrar och släktingar utan också för så många andra musiker. Många på scenen och i salongen denna gång har dessutom lärt sig spela i Musikskolan, så det är underbart att det fortfarande finns intresse för detta hos så många unga.
Men det tog ett tag innan ungdomarna riktigt fick till det med Walt Disney-låtarna och ”Sagan om ringen”. Blåsinstrument är ju någorlunda lätta att få ljud i, men så ska det låta rent och vackert också, så det gäller att öva massor.
Men det rytmiska satt på plats, och det var högt tryck från allt slagverk till Narnias sagovärld och till de karibiska piraterna.
Och orkestern önskas lycka till inför den kommande resan till Kina. Jo minsann, det är dit de planerar att resa.
En helt annan filmsmak från den svartvita tiden och framåt hade Sörmlands Musikkår, men de var också mer gråhåriga och långt mer rutinerade och leddes mycket tydligt och inspirerande av Marie Gustafson. Det lät smäktande tryckardans om ”We’ll Meet Again” och militärsnärtigt om ”Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner”. Kvällens mest genomarbetade arrangemang hade Charlie Chaplin fått, så att allvaret i ”Rampljus” och ”Smile” växlade om med ett valstemas sorglöshet.
Och det räckte med bara tre basuner för att blåsa bort alla andra i marschen ”76 Trombones”. (Det finns faktiskt en engelsk CD med exakt så många tromboner, minsann.)
Från Oxelösound Big Band kom så fyra riktigt välspelade prov på storbandsepokens filmmusik av olika slag: hårdsvängande med ”This Could Be The Start of Something Big” och smäktande med ”Moon River”, tufft arrangerat och coolt till ”Rosa Pantern” och med elegant swingkänsla i ”Begin The Beguine”, så som bara Cole Porter fick till det.