Mitt i sommartorkan kom några viktiga nyheter i går. Landstinget storsatsar på att få tjocka sörmlänningar att tappa kilon rapporterade SN; Ekot berättade att det kan skilja hela nio år i förväntad livslängd i olika delar av en och samma stad, beroende på hur hälsosamt man lever. Och på DN debatt rasade några läkare och professorer mot den populära fettkosten som folk äter för att banta. Det har lett till en historisk ökning av stroke och hjärtinfarkt bland yngre människor och orsaken är överkonsumtionen av bacon, grädde och stekta ägg, enligt debattörerna.
I Sörmland är 66 procent av alla män överviktiga eller feta. Kvinnorna ligger bättre till på 42 procent, enligt Folkhälsoinstitutets siffror. Det finns ett starkt samband mellan utbildningsnivå och midjemått. Ju högre utbildning, desto mindre övervikt, visar statistiken. Det bekräftas av en person i gårdagens Ekoinslag, som menade att de med högre utbildning är mer medvetna och väljer att prioritera hälsa och vikt.
Så vad är då lösningen – en högutbildad befolkning? Nja, normalvikt kan knappast sägas vara största vinsten med en hög utbildningsnivå utan får väl mer ses som en bonus. Hälsa och vikt är en klassmarkör i de flesta kulturer. Hos oss gäller sedan länge att övervikt och fysisk inaktivitet signalerar underklass, låg ambitionsnivå och kanske även nonchalans mot att andra skattebetalare måste betala för personens eventuella välfärdsåkommor.
I Västra Götalandsregionen skulle en bättre och mer jämlik hälsa ge utrymme för tillväxt på "ett par miljarder kronor årligen", sa den regionala hälsokommitténs ordförande i Ekot i går. Fett på samhällskroppen funkar som nästan allt annat. Omvandlat i skattekronor och det magiska ordet tillväxt kan de folkvalda ofta få tummen ur. Har Landstinget Sörmland redan räknat ut hur många miljoner som skulle kunna sparas till investeringar?