Nåja, alla är inte vidunder till storleken, men de pyttesmå mini shetlands-ponnierna är roliga att titta på och framför allt sitter man inte som på nålar och funderar över vad som skulle hända om de fick för sig att braka rakt ut i publikhavet – lätt gjort när jättelika och lurviga irish coben Lord of Wellington dundrar runt i typ 34 knyck.
I och för sig ingen fara för regissören Lars Rudolfsson, tillika Orionteaterns konstnärlige ledare, har städslat superproffsen i cirkusfamiljen Berdino till denna mycket speciella och helt ordlösa föreställning.
En pappa och hans dotter går på cirkus och från första stund blir flickan, spelad av dansaren Sara Larsson-Fryxell, så fascinerad av djuren, jonglörerna och akrobaterna att hon sugs rakt in i manegen. Pappan, Thomas Roos, försöker oroligt hålla henne borta från hästrumpor och sågspån – men till slut kapitulerar även han och finner sig drillas av Suzanne Berdinos kombination av godis och piska ...
Det är en poetisk bild av människans eviga dröm om att försöka förstå djuren på djupet. Suzanne Berdinos pållar och duktiga vovvar tycks inte grubbla lika mycket åt andra hållet, de gör sina konster med jämnmod så länge det delas ut godbitar efter väl genomförd insats.
Ryttarna Charmaine och Stephanie Berdino är sagolika både till häst och som rockringsartister. Detsamma gäller deras trillingbrorsa Oliver Berdino som jonglerar lika halsbrytande med käglor och bollar som han i svindlande tempo kastar sig upp och ned från hästryggen.
Musiken bidrar till den speciella stämningen i denna vackra och säregna föreställning.
Vill man vara grinig kan man invända att det är ett lättköpt grepp Orionteatern tar: Inhyrda cirkusvirtuoser och riktiga hästar inom tullarna kan inte annat än bli en riktig favorit.
Men strunt i det, här bjuds på fina insatser från samtliga mänskliga medverkande.
Men överst glimrar ändå Lexus, Loui, Pascha, Odysseus, Lord of Wellington, Javito, Kazarro och Douglas tillsammans med hundarna Viktor, Valde och Bendjil.
Och som bonusmaterial kan man efteråt träffa pållarna i stallet. I alla fall om man inte är pälsdjursallergiker.
Fina insatser från både djur och människor
Det luktar häst redan på gatan utanför Orionteatern i Stockholm i höst. Scenen har byggts om till manege och i den struttar inte bara rutinerade skådespelaren Thomas Roos runt – utan framför allt de allra vackraste vidunder med hovar och man.
Så jobbar vi med nyheter