Finsk självständighet firades
Det finns ganska många av dem här födda kring 1926 som deltog i kriget.
Kerstin har på halvtid administrativt arbete på Nyköpings lasarett, där hon jobbat i 26 år. Hon var tidigare skötare inom psykiatri och arbetsterapeut. Sedan i somras är hon vikarierande diakoniassistent i det Sverige-finska församlingsarbetet inom Alla Helgona församling med Svärta. Finska pensionärer från andra Nyköpingsförsamlingar deltar också. Hon assisterar också vid finskspråkiga mässor och gudstjänster.
Även om de bott länge i Sverige finns det finnar som bara behärskar lite grann av svenska språket. På äldre dagar blir det ännu viktigare att få höra och tala sitt hemspråk.
Kerstin har måndagsgrupper i församlingshemmet med olika program. Finska sånger sjungs tillsammans, kyrkoframträdanden övas in. Så gör Kerstin en massa hembesök. Hon födelsedagsuppvaktar dem som fyllt 65, 70, 75 och så vidare.
De blir glada när jag kommer!
Kerstin målar gärna och har ställt ut tolv gånger. Senast hade hon en tavla i mammografivagnen vid Nyköpings lasarett. Just nu hinner hon inte med måleri.
Hon kommer från svenskbygden Sibbo i södra Finland. När hon var fyra år flyttade hon till Åbo. Kerstin började prata finska med grannarna. När hon var tio år valde hon i skolan finska som första främmande språk.
I ett land som tvingats lyda främmande makter under århundraden och utkämpat flera krig är självständighetsdagen betydelsefull. Kerstin och annan församlingspersonal lade igår ner omsorg på dukningen av borden med blåvita flaggor.
Så jobbar vi med nyheter