Det är mycket som händer nu. Korna släpps på bete. Konstnärer tar emot i sina ateljéer. Trädgårdar putsas efter vintern. Livet och värmen har återvänt, och våren var som vackrast i Södermanland i lördags.
Synd bara att inte en större publik stack emellan med att halvannan timme besöka Wattrangsborg. För där bjöds det på musik med dans i fri tolkning av en professionell dansare, inte av musikerna!
Musiken var förstås glad, som den bit ur Vivaldis årstider som inledde. Och så var den lite ryckig men dansant på sju olika sätt i Bartóks berömda Rumänska danser. Me ve den som där inte kan dansa i snabba ojämna taktarter.
Burdus och dissonant, lite som en käftsmäll, var Karl-Birger Blomdahl med det han helt sakligt kallade Liten stråkkvartett i tre korta satser. Det blev en härlig kontrast i programmet med kärv och roligt stämföring och lite extra starkt och bra spelad av EricsBergskvartetten. Men varför har jag i hela mitt liv aldrig tidigare fått höra denna så fräscha hälsning från Måndagsgruppens ledare?
Vemod hör också till svensk och nordisk sommar. Och det klingade så vackert om stråkarna i folkmusikarrangemangen av Nils Lindberg och Gunnar Hahn. De påminner om den svidande skönheten hos den korta sommaren och det korta livet men att man kan minnas Torn-Erik och Jamt Lof genom att uppkalla låtarna efter dem.
Vemod men med gudomlig lyftning fick vi också höra i de långsamma satserna ut Dvoráks ”Amerikanska” och ur Brahms c-mollkvartett. Vackert spelat!
Sedan måste dagens musiker få en extra eloge för att vi fick höra hela ”Kvintkvartetten” av Haydn, mästaren, inte perfekt men så levande och energiskt.
Extra dansant var förstås slutet med Piazzolla och exempel på hur han kombinerade tango med kontrapunkt i fugaform. Här tog också Maria Naidu för sig extra. Men det var inte någon ren tango, lika lite som hon i övrigt valde att dansa vals eller menuett. Nej, hon tolkade snarare sådant som ligger under ytan i form av förväntan, uppsprickande rörelser, något som sträcker sig mot sol och ljus och fortsätter in i pauserna. Två gånger valde hon att ligga stilla i framstupa viloläge och lyssna för att sedan sträcka på sig, kanske vakna till mot en vacker ny dag.