"... tack vare EU", är det få som klämmer ur sig när det handlar om positiva och bra saker som åstadkommits i politiken. Men natten till i går hände något i Bryssel som endast EU-politikerna skulle kunna ro hem. Tack vare EU-parlamentet kan vi nu få en fiskepolitik som stoppar utfiskningen och värnar naturens resurser. EU-ländernas fiske- och jordbruksministrar fick sina fiskar varma av parlamentet efter två års sega förhandlingar (Europeanvoice.com, 30/5). Snart blir det förbjudet att slänga fisk överbord, ett barockt slöseri som pågått länge.
Fiskeuppgörelsen är kanske det bästa som hänt Isabella Lövin (MP) i egenskap av politiker. Journalisten Lövin värvades till Miljöpartiets EU-valskampanj efter att hon skrivit den prisbelönta boken Tyst hav – jakten på den sista matfisken. Politiken var något "klart farligt" att ge sig in i, har Lövin berättat (SR Godmorgon världen!, 17/5). I går fick hon lön för all möda.
Vår ansvarige landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) har stått på EU-parlamentets sida men hans europeiska ministerkollegor har stretat emot. Och så beter sig ministerrådet ofta. Konstellationen består av medlemsländernas ministrar inom olika politikområden och som företrädare för sina regeringar går det nationella intresset först. På så vis har röststarka Frankrike och Spanien varit emot en ny politik som kan rädda fisken – ända fram till gårdagens nattmangling.
Lövins fiskseger är det färskaste exemplet på att vi behöver tänka europeiskt i stället för nationellt inom allt fler politikområden. Det europeiska samarbetet går inte att förneka och våra samhällen utvecklas endast om vi utnyttjar styrkan i den gränsöverskridande politiken.