Fiskeribiolog oroas över gifthalt i Östersjöfisk

Gifthalter som blir så höga att fisken inte längre går att äta. Krympande torskbestånd tills arten dör ut. Det kan bli följden av EU-kommissionens förslag om gränsvärden för dioxiner, befarar P-O Larsson, fiskeribiolog på Fiskeriverket.

Övrigt2001-09-26 23:19
Carina Fredrixon
EU-kommissionen vill införa gränsvärden för dioxiner i fisk, som kan leda till totalförbud att sälja lax, ål, skarpsill och strömming från Östersjön. Det innebär i sin tur att 100 000-tals ton fisk årligen blir kvar i Östersjön, istället för att fiskas upp av yrkesfiskare.
För industrifisket, det vill säga den skarpsill och strömming som används till djurfoder, finns dock en möjlighet att det kan fortsätta, enligt P-O Larsson.
Det är tekniskt möjligt att ta bort dioxinerna i den industriella processen. Men om det kostar för mycket, blir produkterna för dyra och därmed osäljbara, säger han.
Han hoppas nu att en sådan hantering ska visa sig lönsam. Om inte och fisket upphör i Östersjön befarar han stora störningar i det jättelika brackvattenhavets ekosystem. Störningar som kan få ytterst allvarliga konsekvenser.
En effekt kan bli att gifter som dioxiner, PCB och DDT blir kvar i ekosystemet istället för att fiskas upp. Där ackumuleras de, samtidigt som vi hela tiden tillför nya gifter i form av utsläpp, säger P-O Larsson.
Som biolog är han starkt oroad, och anser det nödvändigt att EU-kommissionens förslag kombineras med hårda miljökrav på länderna runt Östersjön.
Annars kan det sluta med att gifthalterna i Östersjöfisken ökar så kraftigt att vi inte kan äta den alls.
Han är också bekymrad över Östersjöns torskar som blivit allt sällsyntare.
Om fisket upphör, kommer bestånden av skarpsill och strömming att öka explosionsartat. Eftersom strömmingen gärna äter torskens rom, betyder det att arten på sikt kan dö ut.
Att försöka plantera in nya torskar någon annanstans ifrån är inte lönt. De är inte anpassade till livet i Östersjöns bräckta vatten, och skulle inte ku nna reproducera sig här.
Å andra sidan äter torsken gärna strömming, så effekten skulle även kunna bli den motsatta. Att torskarna istället blir flera, eftersom det blir mera mat till dem. Samtidigt blir det ökad konkurrens om maten för all fisk, om de plötsligt ökar i antal med flera miljoner.
Vad som händer när ett ekosystem rubbas är alltså svårt att överblicka. Däremot tror P-O Larsson inte att EU-kommissionens förslag kommer att göra det svårare för konsumenterna att få tag i de aktuella arterna i fiskdisken.
Lax, ål och strömming går ju att fiska på annat håll, till exempel i Nordsjön. Och merparten av den lax man köper är ju odlad i Norge och Skottland. Däremot kan utbudet bli något mindre och priserna öka något.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!