Flanören hedras vid Åpromenaden
Jag går... Så började alltid Flanörens kåserier i Södermanlands Nyheter. Så står det även på den minnesplakett till journalisten Per Klangs ära som i går invigdes vid Pelles Lusthus.
På initiativ av Nyköpings hembygdsförening hamnade i går en minnesplakett över Flanören vid Åpromenaden i Nyköping. Motiveringen till plaketten är att Per Klang gjort mycket för Nyköpingsborna genom att väcka intresset för staden och dess historia.
Han var Mr Nyköping på något sätt, han var som ett levande uppslagsverk när det gäller byggnader, människor och historia, säger Sigge Johansson som var journalistkollega och god vän privat med Per Klang under 20 år.
En god stilist, alltid med nyputsade skor. Per Klang gjorde språkliga vandringar som imponerade och lockade fram hjärtliga skratt hos medarbetare och vänner.
Han tog alltid upp något aktuellt ämne som han kunde spinna vidare på. Flanören började i litet format men blev större, till slut som ett uppslag en gång i veckan, säger Sigge Johansson.
Privat beskrivs han som en blygsam person som alltid bjöd på sig själv och gärna skämtade. Han var belevad och framför allt en hedersman.
Pappa skulle aldrig ha lurat någon. Han var av den gamla stammen som alltid skulle göra rätt för sig, säger Staffan Klang.
Det var nog så att flitens lampa inte bara lyste över skrivbordet på arbetet utan fortsatte att lysa även på kvällarna i hemmet. Många ringde hem till honom och hans kontaktnät i stan var stort.
Detaljerna i hans texter var viktiga. Inget fick vara fel, det krävdes god research innan Flanören gjorde sina betraktelser.
Noggrannheten var stor även i övrigt textarbete. Det han inte visste tog han reda på. Ofta hörde läsare av sig och undrade om någon gammal pryl eller något foto de hade hittat.
Per kom från västkusten men han blev mer Nyköpingsbo än många andra som är uppvuxna här, säger Bengt Stenquist som var vd för Södermanlands Nyheter och var den som anställde honom.
Även tiden efter sin pensionering fortsatte Flanören att gå. Sammanlagt blev det 700 flaneringar. Den sista serien handlade om gatornas namnhistoria.
Jag mötte honom dagen innan han gick bort. Han sa då till mig Nu är det slut med hiostorierna om gatunamnen, jag har varit uppe på redaktionen och sagt det. Det är kusligt tragiskt, det är som om han hade på känn att nu är det dags, säger Sigge Johansson som får blanka ögon när han berättar om vännen.
Flanören har vandrat vidare, men minnena finns kvar.
Så jobbar vi med nyheter