Fler kommuner men mindre att säga till om
Barngrupperna på dagis blir bara större. Miljön är bullrig och det barn som drar sig undan får inte alltid den uppmärksamhet som det skulle behöva. Föräldrarna har sett det länge.
Istället kommer den nya ministern, Lena Hallengren, med riktlinjer för hur stora barngrupperna får vara. Det är inget beslut, understryker hon, bara en rekommendation till kommunerna. Förskolan ligger nämligen under kommunens kompetensområde. Ändå kommer Skolverket att få ett uppdrag att ta fram rekommendationer där dagisgruppernas storlek och personaltäthet är en viktig del, enligt Lena Hallengren.
Tror Lena Hallengren att de kommunala företrädarna och tjänstemännen är ett gäng dumskallar som ingenting begriper? Tror hon verkligen att de lokala företrädarna, som dessutom ska stå till svars inför föräldrarna, utökar barngrupperna på pin kiv? Det är väl ändå inte obekant för den nya ministern att dagisgrupperna har ökat inte minskat till följd av regeringens beslut om maxtaxa i förskolan. Det handlar inte om att kommunerna inte vill tillhandahålla en bra och billig barnomsorg utan att de saknar tillräckliga ekonomiska förutsättningar.
Det är inte brist på kompetens och fantasi. Det är regeringens pekpinnar och brist på resurser som är problemet. På en punkt verkar förskoleministern vara överens med kommunerna. Verksamheten ska inte se likadan ut i hela landet, det ska inte vara samma pedagogik överallt eller vara lika många barn i alla grupper. Men det ska finnas likvärdiga förutsättningar. Att ge alla föräldrar och barn i landet lika förutsättningar är faktiskt statens uppgift.
Ska vi vara ärliga är förskolan redan så hårt reglerad att det kommunala självstyret bara är en schimär. I praktiken behövs inte längre någon kommunal hand mellan staten och föräldrarna.
Tiden är därför mogen för en nationell förskolepeng. Då kan föräldrarna själva välja omsorgsform, personalen stå för utförandet medan staten tar ansvar för finansiering, kvalitet och utveckling. Det skulle beskära kommunernas makt men är en utveckling av demokratin för den enskilde medborgaren.
Målkonflikten mellan kommunens roll som lokalsamhällets demokratiska företrädare och behovet av stordrift och effektivitet i välfärdsproduktionen, blir allt mer uppenbar. Ända sedan kommunreformen har, inte minst centerpartiet varnat för en utveckling där kommunerna som ett demokratiskt forum allt mer har fått stå tillbaka, för att istället vara leverantörer av statlig politik. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att göra en översyn av hur samhället är organiserat.
Utredningens ordförande, landshövding Mats Svegfors har redan flaggat för större kommuner och mer makt till staten. Det är ingen tvekan om vem som vill bestämma, så länge Göran Persson sitter vid rodret.
En annan väg att gå är att skapa fler och mindre kommuner men låta staten ta ett större ansvar för välfärdstjänsterna. Det blir visserligen mindre att säga till om men samtidigt slipper kommunerna regeringens tvångströjor. Det är först när kommunerna kan fatta självständiga beslut som de också blir ett demokratiskt forum för att lösa våra gemensamma angelägenheter.
Så jobbar vi med nyheter