Att det ska bli strålande sol och 27 grader i Stockholm i dag får antagligen Pridefestivalens arrangörer att jubla. På folkfestens sista dag nås klimax när det riktiga dragplåstret står i centrum, paraden. Stockholm Prides uppgång eller fall står och hänger på vädret, säger organisationens ordförande Peter Rimbsby i SvD (2/8). Sedan han blev styrelseordförande 2012 har Pride kravlat sig ur minusträsket. Från ett resultat på minus nästan 4 miljoner 2011, till plus 3,6 miljoner förra året. Även i år kan det bli vinst – om SMHI:s prognos visar sig vara korrekt.
Och i Stockholm står de privata företagen på kö för att få sponsra partyt. Mycket good-will genom de rosa pengarna (stöd till hbtq-rörelsen för egen vinnings skull) hoppas man på.
Men i de mindre städerna sviker intresset för att stödja lokala prideparader. Privata företag ställer svårligen upp. Inte ett enda företag ville supporta nystartade Qom ut i Jönköping; tack och lov kom bidrag från kommun och landsting till slut, skriver SvD.
I Sörmland är det bara Eskilstuna som har en egen prideparad. Den här veckan är kommunen på plats med Landstinget Sörmland vid Pride i Stockholm – till skillnad från alla andra sörmländska kommuner.
Spott och spe har länge haglat över Nyköpings marknadsföring och gigantiska annonser i tunnelbanan. Men när Nyköping och länets andra kommuner nobbar Pridefestivalen kan de omöjligt beskyllas för att fåfängt vifta med rosa pengar. Att visa upp sig som en hbt-vänlig kommun har säkert ett värde i marknadsföringssynpunkt. Men för att på ett konkret plan ge likvärdig och värdefull samhällsservice till dagens sörmlänningar är utbildning i hbt-frågor en mer handfast investering.
I Nyköping har man påbörjat utbildning av kommunens personal och en division inom socialen blev nyligen hbt-certifierad. I Trosa, Gnesta och Oxelösund finns däremot inget hbt-arbete (SN 1/8). Att socialchefen i Trosa motiverar det med att det finns "inga sådana problem" illustrerar vikten av att offentliganställda har rätt utbildning.
Att kommunens personal inte vet hur de ska bemöta alla medborgare likvärdigt ska inte tolkas som att de hatar flator, bögar och transor. Det kan i och för sig vara så. Men till stor del handlar det om schabloner och förutfattade meningar om vad en familj är, vem som är pappa till barnet på BB eller andra situationer där majoritetssamhället utgår från mamma-pappa-barn-konceptet.
Det är utgångspunkter som diskriminerar, kränker och gör livet surt för dem som inte delar gammaldags uppfattningar om kön, genus och sexualitet.
Tänk om det vore så enkelt som socialchefen i Trosa säger – att alla behandlas lika, rakt av. Det krävs ett medvetet arbete för att lämna skeva och destruktiva stereotyper bakom sig. Ett arbete som många kommuner struntar blankt i.