Flexibilitet stoppar väljarflykt

I stället blåser det blågröna vindar i Stockholm. Moderaterna och Miljöpartiet fortsätter att vinna mark och får runt 30 procent i samma undersökning. Utvecklingen är naturligtvis alarmerande för Socialdemokraterna.
Partiet har förlorat inflytande i stora delar av den progressiva medelklassen – oavsett om väljaren lutar åt höger eller vänster. Inte ens strategerna på Sveavägen kan längre förneka läget.

Tvärtom. Socialdemokraterna pekar ut Stockholm som extra viktigt inför valet och tapetserar i dagarna tunnelbanestationerna med Carin Jämtin. Från affischer i t-banan och vid busstationer ställer Jämtin den retoriska frågan:
”Fler som söker jobb – eller fler jobb att söka?”.
Om någon hinner stanna upp och läsa budskapet verkar ingen ha funderat över. För även om Socialdemokraterna tänker rätt, blir resultatet fel. Anledningen till varför socialdemokratin – mitt under lågkonjunkturen – är svagare än någonsin i storstäderna är att arbetsmarknaden skiljer sig radikalt mellan Sollentuna och Sunne.
Den ser inte ens likadan ut i olika delar av Stockholm.
Om man frågar småbarnsföräldrarna vid Slussen – som är på väg till morgonmötet – är långt ifrån alla oroliga för att förlora jobbet. De oroar sig lika mycket över om barnen ska få plats på samma dagis, eller om boendet är tillräckligt stort för att kunna ge kidsen egna rum.
Frågor som är mer självklara i Sunne.

Partier som vill växa i storstaden kan inte ha samma retorik i tillväxtregionerna, som i övriga delar av landet. Bristen på förmåga att anpassa politiken till regionala förutsättningar, är främsta anledningen till varför Socialdemokraterna går kräftgång i Stockholm. När det gäller valmöjligheter i välfärden är S inte ens tvåa på bollen.
Socialdemokraternas uppförsbacke i huvudstaden bör därför fungera som en varningsklocka för alla partier som vill företräda olika delar av landet. Om politiken ska kunna överbrygga lokala värderingar i väljarkåren krävs flexibilitet och förmågan att tänka nytt. Och flera valkampanjer.